Inpackning
Har haft inpackning av ägg och olivolja i håret varje gång innan jag duschar i… det är nog inte mer än en eller två veckor. Eller ska man vara noga på det så har jag haft banan och aloe vera någon gång också men man får aldrig ur bananen så det struntar jag i nu. Det roliga är i alla fall att när man sköljer bort det är alla eksem eller vad det är borta men det mesta är tillbaka efter någon timme, ska sluta tvätta ur inpackningen med schampo och bara skölja ur det med vatten och se om det blir bättre.
Borde ta lite för-och-efterbilder på mig men… ja, jag vet inte, tycker inte om att vara med på bild och sånt så e.e
Kategorier och rubriker
Åh, jag hatar det här, jag kan skriva hur mycket som helst om ingenting, och det känns inte som att jag kan hitta på nåt bra att kategorisera in det i eller kan hitta på en bra rubrik till det, jag vet inte riktigt varför, jag hatar sånt här, det liksom… jag vet inte, eller jo det gör jag ju, det är för att jag är så osäker så tycker jag inte om att ta beslut för jag tror att det ska bli fel, och ja, det blir det ju också.
Sen är det ju kanske så att det jag skriver flyter ut över en massa olika ämnen eller kan kategoriseras in i många olika kategorier beroende på hur man vrider och vänder på det, och egentligen är det ju bara att bestämma sig, så himla mycket fel kan det inte bli.
Jag fattar inte vad det är med folk
Jag fattar inte. När en person är den som börjar ta kontakt med en, och tar kontakt med en igen och igen och verkligen verkar vilja få ihop personkemin så vi kan bli kompisar, det är också hon som ger ut sitt numer först och ringer till en först och allting, men efter ett tag, och ett tag blir i det här fallet.. jag vet inte, en dag? Några timmar? Efter ett tag så verkar hon bara tycka att jag är jobbig, eller nåt, jag vet inte. Hon gör ingenting för att hålla igång konversationen och svarar så kort hon bara kan på allting.
Och jag har sagt till henne otaliga gånger att om hon inte vill prata eller gör nåt som är roligare än att prata med mig så är det bara att säga till, jag har ju inga förväntningar på att jag ska betyda speciellt mycket för henne eller någonting och dissar hon mig för nåt roligare så är det helt okej bara hon säger till så jag inte sitter och försöker hålla igång en konversation som hon varken vill eller försöker hålla igång och känna att jag är helt jävla värdelös som inte kan hålla igång den och bara gör fel och ifrågasätter hela vår vänskap och allt annat som går att ifrågasätta, för sån skit har jag tillräckligt mycket av. Jag säger det till alla för den delen, men ingen verkar fatta. Och jag fattar inte vad det är som är så svårt med det, kan jag vara mer tydlig och konkret?
Och jag ber ju om det, hur skulle man kunna göra någon ledsen när man ger den det den ber om?
Jag säger ju också till om jag är sur eller gör annat och inte vill prata
Det är just därför, man kan inte lita på folk för dom är för fega för att säga sanningen, just därför litar jag inte på folk, och därför ältar jag samma saker om och om igen för folk gör inte som jag säger.
Och självklar kan jag inte bestämma över folk, men jag behöver den lilla anpassningen för att inte bli helt ifrån mig hela tiden.
Dosti
Jag saknar Dosti, så mycket så jag sitter och gråter, sist han fick mig att gråta var när han sa att han skulle ta bort sin gsm och skype och allting, för snart ett år sen.
Eller var det när jag blev svartsjuk på honom och Molly i vintras, jag minns inte.
Han försökte säga till i våras när det började gå åt helvete, men jag struntade i det, bättre att strunta i det än att bråka. Jag vet inte, jag vet ju så mycket mer nu än vad jag gjorde då, så jag skulle inte bara skita i honom en gång till, men han har redan gett mig en andra chans och mer än det. Och jag fattar ju att jag har sårat honom nåt otroligt, och att jag betydde mycket för honom. Och han betydde mycket för mig också, min andra bästa vän, det betyder faktiskt en del. Han är en av dom jag känt längst, som jag har känt mig tryggast med och allting, den ända kille som jag faktiskt har gått bra ihop med. Jag går inte ens ihop med min pappa, och man ska väl ändå funka bra ihop med sina föräldrar?
Jag vet inte vad jag babblar om längre.
Vad är så speciellt med att vara 15?
När man var mindre, så var den perfekta åldern 14-15, då var man tonåring, man var stor, men inte gamla som en 20-åring och man var ingen liten unge heller, och det var då allting skulle hända, i alla fall enligt media, festa, röka, supa, knarka, hamna i slagsmål, bli gravid, ja, all sån skit. Och så klart, det var inte bara dåliga saker som skulle hända men ja. Men inget av det har hänt mig, visst, jag har provat att röka och druckit sprit med men annars har jag inte varit med om någonting. Och det är väl inte heller kostigt när man är som man är. Men nu när jag är 18 så känns 15 så lite, och att dom är bara små barn och är alldeles för små för att hålla på med sånt, och det är väl därför folk är på en om att man är för unga för att veta och göra det och det och det, för visst, jämfört med dom är vi ju väldigt unga, men det har ingen betydelse, man är inte hjärndöd för det, man kan ändå tänka själv och så vidare.
Och vart vill jag egentligen komma med det här, jo, vad är det som är så speciellt med att vara 15 och däromkring? Jag ser egentligen inte varför det är det, är det någon som gör det?
Dåligt på att uppdatera -.-
Jag borde hålla mig mer uppdaterad, eller ja, måste hålla min blogg mer uppdatera, har ju haft massor att skriva om dom senaste veckorna med mer eller mindre intressanta saker. Och jag skulle ju ha tagit en förbannad massa bilder på allting också -.-
Och samma är det ju med ja, känslor och händelser, man ska skriva när det precis har hänt, när det är färskt, annars glömmer man det bara.
Haha, det där skrev jag innan Linnea gjorde slut med mig, men det stämmer ju fortfarande så det är väl inte helt fel att lägga upp den nu? Nåt som är dumt är att det går i perioder som med allt annat, jag skriver massor, äter massor, och så vidare i några dagar eller några veckor sen slutar jag bara, skriver inget i bloggen på flera veckor, var nästan en månad sen jag skrev i bloggen. Och ja, jag är mitt uppe i en ”svältperiod” nu.
Fangirling!
Genom basvideon kom jag vidare till mangaritningsvideor, här och här, och… man vet inte ens hur man ska börja, jag viste ju redan att det är väldigt hårt pressat, någonstans läste jag att dom ska ut med ett nytt avsnitt i mangan varje vecka, och varje avsnitt kan ju vara, ja, hur långa som helst, och då tänker jag först på Kaori Yuki som inte gör korta avsnitt, 40s i alla fall, och som har så otroligt mycket detaljer och grejer och gör allting fantastiskt vackert.
Och jag visste att dom har några medhjälpare också som ritar bakgrunder men var alla i det rummet för samma serie? Det viste jag inte att dom hade så mycket folk till det. Och även om dom är så många som arbetar på varje avsnitt så fatta jag ändå inte hur dom hinner med.
Jag trodde inte ens dom gjorde det så där perfekt för hand, jag trodde bara dom ritade det lite halvfint med finelinepennor sen in med det i datorn och klipper ihop och fixar rutorna och rensa upp det dom ritar utanför och sånt, men dom ritar ju fan inte ens utanför!
Och titta här! Helt otroligt, så mycket detaljer och hon ritar inget utanför och allting blir helt perfekt, och tänk bara vilken storlek den där pennan måste ha!
göra lika fina saker eller i alla fall något som man kan vara nöjd med men så blir det aldrig.
Och dom som är där är inte så gamla heller, så hur bra dom är och hur mycket dom måste kunna och allt möjligt, man blir så imponerad och ja.. allting, jag har inget stort ordförråd, hah ._.
Och lyssna bara på bakgrundsljuden, det påminner om när man satt och jobbade på rasten och var helt ensam i klassrummet, på våren när alla fönster var öppna, åh, det är underbart! Värsta terapin cx
Äckliga hundar
Två äckliga hundar var här igår kl 6-halv 7 på morgonen och bet ihjäl en kattunge och bet moren så hon dör antagligen snart om hon inte redan är död.
Hon var vår sista hona och den sista i rakt led i den släkten, en riktigt bra släkt. Så hennes ungar kommer inte överleva och snart har vi inga katter alls kvar här. Det kan mycket väl vara dom som har tagit Charlie också som vi inte sett på ett par veckor.
Det ända som var lite roligt var att när vi hittade Squash nere i längan senare blev man så glad så man nästan började gråta.
Kommer dom tillbaka igen så skjuter vi dom.
Tjockis
Charlie
Squash
Gjort naglar till min kusin, äntligen~
Vår kusin var här och sov över några dagar för ett par veckor sen, efter att hom och min lillasyter hade varit på hästläger eller vad det var e.e
Så då blev det äntligen av att göra lösnaglar till henne, wu! :3
Och jag blev riktigt förvånad över hur snabbt det gick, och hur bra det blev, annars brukar det gå åt skogen när jag gör någonting snabbt för allt blir inte lika genomstänkt som när jag tar flera veckor på mig. Och ja, jag kan dra ut på det så otroligt mycket som några veckor ._.
Men den här gången tog det bara några timmar sammanlagt, det känns otroligt skönt, tänk om jag börjar vänja mig av med det där? :D
Jag gillar designen men det är lite småsaker som inte blev så bra med dom, och kakorna är ärligt talat inte det bästa jag har gjort, dom suger faktiskt.
Så då var man 250kr rikare cx
Och nu låter det som att jag bara slänger ihop nåt skit och tar hutlöst mycket betalt för det, men så är det ju inte u.u
Det är btw hon som lagt upp och tagit kort på dom, och hon har lagt dom i fel ordning också cx
Jag komockså på att jag inte kan lägga på glittret på mina Candyland-naglar så som jag har gjort hittills, naglarna blir så stela att dom inte går att sätta på xD
Gjort en ny bas! :3
Idag och igår… eller… haha, nej, jag minns inte, jag gjorde i alla fall en ny bas för ett tag sen som jag skulle använda till min header (och jag hoppas verkligen att jag har rätt uppfattning om vad en header är -.-) och internetet fungerade dåligt igår, eller i förrgår blir det, så jag tänkte jobba lite med den i alla fall.
Och… jag vet inte, jag blir aldrig riktigt nöjd med någonting, och ska sitta och pilla och ändra och ha mig hela tiden.
Men det är inte heller så konstigt när jag sitter och kollar på folk som har en helt annan stil och är mycket bättre än mig. Kollar alltid på den här videon när jag gör egna baser och figurer, hon har väldigt dramatisk skuggning och en tydlig ljuskälla, jag har mycket mindre skugga och ingen tydlig ljuskälla så det är inte så konstigt att jag inte blir nöjd heller. Eller… när jag kollar på den igen så… stämde det kanske inte, jag vet inte.
Och Felli har rätt, mina baser ser väldigt stela ut. Men jag vet inte, vi får ta det senare. Jag är ändå rätt nöjd med allt utom händerna som jag ska göra om senare. Ansiktet är jag jättenöjd med, haha xD
Uu…nu tappade jag tråden… e.e
Juste, tänkte jämföra min gamla med min nya! 8D
Haha, den nya är så himla mycket mindre xD
Men bättre, tror jag, bättre hudfärg i alla fall, och man ser faktiskt att jag har utvecklats lite :3
La till den nya basen i samma storlek som den gamla också för att jämföra^^
Och vad är det för fel på mig nu då?
Varför har jag gråtit så mycket den här veckan? Visst att jag kan gråta mycket, och helt utan anledning, och ja.. allt sånt, men ändå, det har liksom känts stabilt nu ett tag, det har till och med känts riktigt bra och positivt, och jag har diggat till musik, velat sjunga och allting. Men nu känns det verkligen… nej, jag ska inte skiva verkligen, för det har känts betydligt värre. Men ändå, det känns som att jag borde dö, för alla tycker jag är jobbig, alla lider av att ha mig i närheten, och det känns som att det ända jag gör är att gnälla på allt och alla, men jag försöker åtminstone, det är vad jag vill säga men jag vet ju inte om jag försöker eller inte, hur vet man det?
Jag börjar till och med gråta till ”It Takes A Fool To Remain Sane”, och det är ingen sorglig låt, den är ju rätt uppåt och ja, varför inte inspirerande? Att göra van fan man vill och inte bry sig om vad andra tycker och inte anpassa sig till samhällets normer för det får en inte att må bra. Eller nåt, jag vet inte, jag kanske inte alls har fattat budskapet med låten.
Jag vill inte vara glad längre, jag vet inte, det känns inte bra längre, jag vill lägga mig och gråta och gråta tills jag dör. Jag vill inte ha nåt hopp längre, jag vill inte bli vän med Toni, eller dosti eller någon överhuvudtaget. Jag vill bara gräva ner mig och gömma mig för allt och alla. Jag vill ångra allt som har med Linnea att göra, fast hon har varit en av dom bästa saker som hänt mig hur man än vrider och vände på det. Men jag vill inte tänka så mer, jag vill bara tänka att hon är en liten äcklig hora som bara blev ihop med mig för att hon var så desperat efter att knulla någon, och aldrig tyckte om mig, jag skulle aldrig åkt till henne eller blivit ihop med henne eller blivit vän med henne eller ens mejlat henne. Jag skulle aldrig gjort någonting som jag gjorde med henne.
Jag vill inte fortsätta vara neutral och låta bli att tycka illa om någon och erkänna och ta på mig skulden för allt. Jag vill hata allt och alla och skylla allting på dom och göra dom till dom sammansvurna (vet inte ens om det är rätt ord jag använder men vem bryr sig) kräken som förstörde allting för stackars lilla mig.
Jag vill inte bli smal längre, eller ha kvar gsm eller göra någonting överhuvudtaget. Eller jo, jag vill skrapa av allt skinn från kroppen och håret på huvudet också när jag ändå är igång.
Men det går faktiskt inte riktigt, det går inte att ge upp, jag fortsätter trots allt att på nåt sätt vara positiv, när jag inte ens vill
vara det. Det känns liksom bra i bröstet på nåt sätt. Nästan som om jag vore kär eller nåt och det vet jag att jag inte är.
Kategorisera inläggen?
Jag borde börja kategorisera mina inlägg, antar jag, jag tycker ju om att kategorisera och sortera och så vidare. Det blir ju lättare att hitta och så då.
Men jag vet inte om man kan lägga in gamla inlägg till kategorier? Jag vet ju inte hur man gör någonting herregud!
Dom har ju ändrat om en massa nu så nu ser jag ju faktiskt var man kan lägga saker och ting till kategorier, jag såg ingenting innan, men jag har inte heller kollat så noga.
Ska se om jag reder ut någonting då.
Varför man bloggar?
Hm, jag vet inte, känns lite som att dom flesta bara är ego och tror att dom har så intressanta liv och ska få massa läsare, berömmelse, uppmärksamhet och bekräftelse, men det lär dom inte få. Och ja, vissa fattar jag inte hur dom kan bli kända och stora heller men jaja.
Det var ju tänkt från början att jag skulle ha min blogg som någon sorts hemsida eller någonting till mitt skolarbete där jag skulle sälja saker, men det blev ju inte så riktigt, även om jag fortfarande säljer saker. Men det blir inga stora mängder direkt.
Jag vet att jag inte har nåt intressant liv, är bra på att skriva eller att få inläggen att se bra gjorda och intressant ut. Så det kanske skulle räknas som någon sorts dagbok? Dom vill man ju inte gärna att andra kollar i för man skriver så mycket personligt i den som ingen utom en själv borde läsa. Och att lägga upp sin dagbok på Internet så att allt och alla kan läsa är väl inte så smart… men då är alla texter som man lagt er tid och arbete på att skriva i alla fall uppe och försvinner inte om inte jag tar bort bloggen, datorn kan ju krascha eller någonting så allt jag har skrivit försvinner och om jag bara skulle skriva det i en bok så skulle ju den också kunna försvinna eller bli förstörd.
Det kan faktiskt vara riktigt kul att dokumentera sitt liv också även om det inte är intressant, och sen gå tillbaka och tita och minnas saker eller perioder i sitt liv, lite som när man sitter och kollar i gamla skrivböcker från skolan.
Träffat Molly på Liseberg! ^-^
Var och träffade Molly för… tror det blir två veckor sen idag… och jag skriver om det nu, fintfint xD
Fick någon sån här spy… sak i bilen på vägen dit och det höll i sig ända tills jag gick på tåget tror jag, vet inte riktigt vad det beror på.
Packade med en massa onödigt skit i ryggsäcken för att jag skulle ha nåt att göra på tåget dit, men jag satt och smsade hela vägen upp så jag hade inte behövt ha med allt det där xD
Och sen skulle henne mamma följa med och träffa mig och se att jag inte var nåt peddo eller nåt cx
Det regnade på vägen till Liseberg så vi blev blöta, väl på Liseberg åkte vi någon sak där det sprutade vatten på oss så då blev det ännu värre xD
Efter Liseberg gick vi till McDonald’s, åkte spårvagn dit… tror jag det var… heter… eh e.e
Orkade bara hälften av pommes fritsen så jag packade ner resten i väskan, hällde i colan med isbitar och allt i min vattenflaska xD Hade tömt den innan dess men det säger sig själv xD
Sen åkte jag hem med en McDonaldsluktande ryggsäck, wu! 8D
Vad mer... när vi var på Liseberg åkte vi upp i det där tornet eller vad det är, och åt Ben & Jerry’s, så nu har jag fått smaka Halfbaked sen innan, och Caramell Chew Chew och Phish Food. Funderade på Arctic Water Peace också eftersom jag inte vet vad sweetcream är och jag är för lat för att slå upp vad det är också xD
Hm… ja, jag blev rätt besviken på Liseberg, antingen var det såna värsting grejer som jag är för feg för att åka eller var det småbarnskaruseller och det var ju inte heller så kul, men lite saker åkte vi i alla fall^^
Det gick bra i övrigt också, ingen pinsam tystnad, och vi babblade på hela tiden.
Det är klart att man funderar på om man gjorde nåt fel och sådär också, men det är ju precis som jag brukar göra så då är allt som det ska xD
Fick ett sånt där bästa vänhalsband av henne också c:
Orkade inte ta kort på mitt haha, men dom såg ut sådär fast rosa och gröna och så stod det så klart "Best Friend!" på dom, jag fick den rosa cx
Fortsätt framåt och se aldrig tillbaka
Vad är det dom säger? ”Fortsätt framåt och se aldrig tillbaka” eller någonting i den stilen. Och visst stämmer det, speciellt om det är dåliga saker som händer, vist man ska lära sig av det och så men man ska inte se tillbaka på det för det får en bara att må dåligt.
Kollade på en lista jag hade skrivit med alla på min kompislista som jag inte hade skrivit en text till, för jag ska ju skriva texter om alla hade jag tänkt. Och vissa slutar innan man lärt känna varandra, andra tappar man kontakten med och tar bort innan man lärt känna dom tillräckligt bra för att skriva en ordentlig text, och ja, man vill ju lära känna dom ordentligt och kunna skriva en ordentlig text som faktiskt är sann och som man menar, man ska inte skriva en text på två rader där man ljuger hop någonting om att man tycker dom är roliga eller bra på att designa eller nåt skit. Och att skriva till typ 10 pers nästan exakt samma sak; att man tycker dom är roliga att prata med, det funkar inte. Man ska göra folk glada och få dom att känna sig speciella och omtyckta när man skriver texter till dom.
Och nu gick jag ifrån ämnet xD
I alla fall, jag ser ju då vilka har varit vän med, vilka jag inte är vän med längre, vilka som jag aldrig lärde känna eller som aldrig fick läsa sin text och aldrig fick veta hur mycket jag tycker om dom.
Och vissa fick ju fatiskt sin text men man kan inte skriva en text och berätta hur mycket man tycker om dom och sen behandla dom som skit, då verkar det bara som att man bara ljugit ihop texten, och som Molly sa, den texten var då, nu är nu, då skulle jag behöva skriva en ny text nu i så fall.
Och nu gick jag ifrån ämnet lite igen.
Men… jag vet inte, jag har fått så många nya på min kompislista, och när jag kollar på listan med folk jag inte har skrivit till så minns jag inte ens vilka många är, och många är inte kvar, och det finns ju dom som jag verkligen tyckte om och faktiskt har varit vän med rätt länge men som inte är kvar, som inte vill ha med mig att göra mer, och det är dom som betytt mest också, och dom som kunde ha betytt mest, Toni, Dosti, Linnea och Jennifer. Och det som gör allt ännu roligare är ju att alla dom är rätt bra vänner nu och alla hatar mig, vilket inte är så konstigt för den delen.
Och det är ju inte lätt att släppa folk som har haft så stor del i ens liv och som man tyckt om så mycket och allt, hade jag och Linnea fortfarande varit ihop skulle vi ju fortsatt träffas, Toni och Dosti hade jag också villat träffa, och Jennifer måste ha varit en av dom första jag någonsin tänkt tanken att träffa.
Nya designs... igen xD
Har gjort en massa nya designs också som jag borde visa ><
Först är den en jag gjorde till Toni, jag frågade om färger, det blev pastellrosa och mintgrönt och jag fick inget speciellt tema att gå efter sen. Jag vet ju inte riktigt vad hon tycker om och vill ha och så heller så jag fick bara hitta på nåt… det blev inte så bra :c
Jag tror inte jag har lärt mig så mycket eller utvecklats så mycket heller :c
Sen så är dom här till Felli, den vita är originalet men det skulle passa bättre med gult så jag ändrade färgen men var inte säkert på vilken om var bäst, ändrar man färg så brukar man oftast inte få till det riktigt lika bra som på originalet ändå, så jag laddade upp båda :3
Hon ville ha brunt och grönt med pirater.
Hm, push-upen syns inte… och det är lite andra saker som inte heller syns som skulle synas, som hennes chocker och lite sånt.
Jag vet inte… har för mig att det tog evigheter med byxorna, med alla miljoner nyanser jag använde och ja, jag har aldrig lyckats göra ett par så här bra byxor innan, så jag är lite stolt över dom faktiskt. Tröjan blev jag också nöjd med, armarna speciellt cx Och för att inte tala om håret, vist det har också sina missar men jag har aldrig lyckats så här bra med ett lockigt hår innan. Och sen är det klar lite saker som jag fick ta bort eller ändra på under arbetets gång men det behöver vi inte gå in på cx
Men jag är i alla fall riktigt nöjd, känns som att jag har utvecklat min teknik mycket på den här designen ^^
Nästa är någonting som jag började på i början av hösten föra året tror jag, och slutresultatet är helt annorlunda jämfört med hur skissen såg ut först. Men jag är nöjd^^
Inte med den fösta för volangen längst ner ville inte och jag blev så trött på det att jag bara gjorde någonting så fick det duga sen. Att göra leopardmönstad volang är tydligen också omöjligt för den delen.
Den andra gjorde jag lite annorlunda längst ner och den är jag riktigt nöjd med, sulan och klacken på skorna också :3
Och för att inte tala om puffärmarna, känns verkligen som att jag utvecklas. Håret också, det blev i alla fall mycket mer verklighetstroget än det brukar, locken och fjongen framtill i alla fall. Och själva idén med håret är jag rätt stolt över också cx
Men jag skulle nog inte ha haft några snake bites och man ser inte hela sminket på grund av håret, det känns inte heller bra, då ser man inte delar som jag är smått stolt över också. Hm, jag vet inte, det var väl det, jag är rätt glad över den, tyckte den blev ritigt lyckat ^^
Sen har vi då den sista, den var till en tävling där temat var färgsplatter, jag laddade upp den utan att skugga och glansa färgsplattet eftersom jag hade en deadline att hålla och det var inte säkert att jag skulle hinna med. Och jag vet inte, vad kallar man den? En framtids… halvnaken… discodräkt. eller nåt? Haha, den ser smått knäpp ut i alla fall xD Eller ja okej, jag har sett rätt mycket knäppare men ja ._.
Den är rätt dåligt och slarvigt gjord måste jag erkänna :c Men färgsplattet var jag i all fall rätt nöjd med :3
Nadj, Wilma och Zeppesöt ♥
Camade med Nadj aka FNBFF idag för första gången, wu 8D
Hon är assnygg T.T Och har dom finaste händer jag har sett D:
Oh ja, jag vet inte, vi camade inte så länge, men det var kul att göra det i alla fall, och det funkade bra och sånt också så :3 Vet inte vad mer jag ska säga riktigt, hon är jätteflummig och håller på med massa sött grejs hela tiden xD Ska bli kul att prata med henne och höra hur hennes röst låter sen också :3
Sen camade och pratade jag med Wilma aka HerpMcDerp också, hon är också jättesnygg, och har världens sötaste leende D: Det känns som det gick hyfsat bra det också, fast lite fail blev det kanske också… jag vet inte riktigt, men det är inte bra att gå omkring och alltid tänka på det negativa, så jag får hoppas att hon tyckte det gick bra också ^^
Camade och pratade med Zeppesöt aka Zeppelin för… ja, det var ett par veckor sen… och så skriver jag det nu, så himla duktig är man ._.’’
I alla fall, det gick också bra, vi pratade rätt länge också om jag inte minns helt fel… eller… jag vet inte, haha, har ju så himla dåligt minne så ._.
Hon är så söt så man dör, och har en massa söta miner och ansiktsuttryck och grejs för sig hela tiden, lite som Nadj, man blir helt hyper när man ser dom cx
Men det är lite samma här också, går omkring och oroa mig för att det inte vara bra nog eller jag gjorde nåt fel och så vidare hela tiden, fast hon har sagt att det gick bra... så jag får väl försöka lita på det.
Någonting...
Jag fattar vad du menar, jag ser vad jag gör, jag bli som dom svartsjuka psykopaterna på tv, som morfar och kanske pappa är. Men jag vet att jag har problem och jag gör vad som helst för att bli av med dom och få allting att funka. Och jag låter bara ännu mer desperat då, men jag vet ju inte vad jag ska säga så det låter rätt. Vad jag än gör så blir det fel ju. Jag ser ju att jag håller på att bli sjuk om jag inte redan är det och jag vill ju inte bli det. För det förstör allting.
Ännu mer till Linnea
Det här var nåt jag skev när hon hade en dålig dag, och jag skule ja, försöka göra henne gladare, men som vanligt så blev det inte klart i tid och hon fick aldrig se det. Och det här är väl en sån sak som jag verkligen inte borde lägga upp här men hur många läser det här egentligen?
Du är inte värdelös linnea, så otroligt långt ifrån. Jag vet, livet på denna jord är värdelöst egentligen. Men vi har skapat oss en värld där man ska göra det bästa man kan för att vara lycklig. Och som sagt jag vill göra allt jag kan för att vara lycklig med dig och göra dig lycklig i denna värld.
Du är inte misslyckad, även om det inte finns något konkret man är bra på som att rita så kan man ändå vara en underbar människa.
Du säger själv att du är bra på att baka, du är bra på inte bara att göra profiler, utan datotera överhuvudtaget, i alla fall otroligt mycket bättre än vad jag är. Och fnys inte åt det, du tycker jag är bra på att rita men det är många som är bättre. Du har massor med fina marsvin, och kan massor om dom, att ha 40st och ta hand om alla dom är en otrolig prestation som inte många skulle klara. Du har massor med priser för dina marsvin, du har kommit med i den där årsboken eller vad det är, du gör pysselsidan åt tidningen också, och får skriva saker där, det är det många som skulle vilja som aldrig får göra.
Att du känner dig så värdelös är väl för at du har så många vänner som är så otroligt framgångsrika,., men du får inte känna dig sämre bara för det. Dom flesta är inte så framgångsrika och ändå duger dom helt utmärkt och är inte värdelösa.
Och du har ju din diagnos, du vet vad dina svårigheter är, och alla som är värda att ens prata med respekterar och accepterar dig ändå. Resten vet du att du bara ska skita i.
Du vet att du har värde i andras ögon, du är allt i mina, det bästa och vackraste, den jag ser upp till mest på hela jorden är du. Och visar jag det inte tillräckligt bra så får jag ända på det också.
Och för många är det helt enkelt så att dom inte hittar vad dom är bra på för än senare i livet.
At du inte kan gå i skolan vet du att det beror på din diagnos och är egentligen inte ditt fel.
Linnea du måste förstå, du är bra på saker men dom viftar du bara bort, du måste se det som är bra med dig och utveckla det. Och allting går att träna upp, vill du rita så kan du träna upp det, vill du kunna sjunga kan du träna upp det, vill du vara bra på GU så kan du träna upp det. Jag vet att du fnös åt mig när jag sa det innan, men du vet nog att det egentligen är så. Eller? Jag vet inte om det är jag som inte fattar eller om det är du som inte fattar att någon annan kan känna likadant som du... så då kan jag egentligen inte säga så mycket.
Eller är jag kanske helt fel på det, jag kanske inte fattar någonting, jag kanske inte förstår dig alls.
Men jag vill, jag vill förstå allt. Och du har sagt det också, att du inte förstår dig själv så hur ska någon annan kunna göra det. Och att du inte är stöpt i samma form som alla andra, men det är väl det du är, du fungerar ungefär likadant som alla andra även om du har vissa svårigheter och vissa olikheter. Det är inget fel med det, och du kan inte hjälpa att du har Asperger. Du måste bara sluta hata dig själv för allting med dig själv som du inte tycker är perfekt.
Linnea du har sagt och gjort så otroligt mycket som fått mig att känna mig speciell och bra och duglig, det är bara folk jag verkligen tycker om som kan göra nåt sånt. Jag vill göra samma för dig men jag vet inte om jag har lyckats.
Ingenting jag säger är tomma ord.
Jag fattar att du mår skit, att du har ont att det är så otroligt mycket som får dig att bara vilja dö. Men du kämpar vidare, du dör inte, det kanske är din talang? Alla skulle inte stå ut med allt som du står ut med.
