Vad är så speciellt med att vara 15?
När man var mindre, så var den perfekta åldern 14-15, då var man tonåring, man var stor, men inte gamla som en 20-åring och man var ingen liten unge heller, och det var då allting skulle hända, i alla fall enligt media, festa, röka, supa, knarka, hamna i slagsmål, bli gravid, ja, all sån skit. Och så klart, det var inte bara dåliga saker som skulle hända men ja. Men inget av det har hänt mig, visst, jag har provat att röka och druckit sprit med men annars har jag inte varit med om någonting. Och det är väl inte heller kostigt när man är som man är. Men nu när jag är 18 så känns 15 så lite, och att dom är bara små barn och är alldeles för små för att hålla på med sånt, och det är väl därför folk är på en om att man är för unga för att veta och göra det och det och det, för visst, jämfört med dom är vi ju väldigt unga, men det har ingen betydelse, man är inte hjärndöd för det, man kan ändå tänka själv och så vidare.
Och vart vill jag egentligen komma med det här, jo, vad är det som är så speciellt med att vara 15 och däromkring? Jag ser egentligen inte varför det är det, är det någon som gör det?
