Slut
Jag gillar inte förändringar. Det blir ännu tydligare nu när jag ser hur saker har förändrats det senaste halvåret. Saker som jag inte ens har att göra med gör mig ledsen. Jag har hela tiden tänkt att jag inte ska vara så dum att jag kollar din profil, för det kommer jag bara må dåligt av. Men nu gjorde jag det ändå. Och javisst börjar jag gråta. Du har förändrats, i alla fall på utsidan, men kanske är det bra. Ni verkar inte vara hop längre, visst känner jag någon liten glädje någonstans men ändå blir jag ledsen, jag hoppades att det skulle hålla, så du kunde vara glad och känna dig älskad. Det verkar inte som du haft mycket lycka i dit liv men någon gång ska du väl få ha det. Men vad vet egentligen jag.
Jag vet inte riktigt om jag är redo att börja prata med dig igen, om det är det jag borde eller om du ens vill det. Jag vet bara att du varit en av dom bästa saker som hänt mig, det är så mycket jag har att tacka dig för, du har lärt mig så mycket och fått mig att våga så mycket. Det är tack vare dig jag har en så fin pojkvän och säkert tack vara dig som jag vågade färga håret och rycka upp mig. Jag har skrivit precis samma sak så många gånger innan men... ja, det visar väl bara att jag verkligen känner att det är så? Och i skrivandets stund slår det mig, tänk om jag skulle bli kär i dig igen om vi börjar prata med varandra igen? Det värsta tänkbara scenariot, för jag skulle inte klara att krossa min pojkvän genom att göra slut. Men det är också allt som hänt efter att vi gjort slut, jag vet inte om jag bara kan släppa det.
Och du, du som var en av dom närmaste, du som var så speciell. Jag minns första gången vi mejlade, vi började flumma om någonting med att vi skulle hamna i helvete eller nåt, jag tyckte du verkade så cool att jag inte vågade mejla dig, så vilken tur att du gjorde det. När vi börjande prata om att ringa på skype, du sa att din röst inte lät som en tjejröst. Minns alla gånger vi satt och visade våra designs för varandra, hur jag alltid var på dig och frågade om det var tillräckligt bra, om jag skulle göra si eller så. När vi satt och pratade om att byta unikt, när vi satt och camade när jag gjorde julkort och du var hos din mamma så du kunde inte ha din mick på. Minns förra sommaren när jag var så arg över att min profil inte funkade att jag grät, och du som den ända vettiga rösten sa att jag skulle skita i det och gå och lägga mig. Men jag minns inte mycket av allt jag måste ha gnällt om under hela vår vänskap, jag förstår inte hur jag inte kunde förstår att du också mådde dåligt, att jag inte kunde förstå hur svårt du hade det, jag fattar verkligen inte, jag borde ju ha gjort det, nu är det så uppenbart. Men du gnällde kanske inte lika mycket som jag och jag var upptagen med att gnälla… så.
Du har kanske rätt, det kan inte bli som innan, inte om vi inte kan släppa allt som hänt och det kan vi nog inte. Jag har varit så hemsk.
Och nu ska du sluta, nu klipps dom sista banden av och jag får aldrig någonsin höra av dig igen. Jag hade längtat efter att äntligen få träffa dig till sommaren och trodde att du skulle vara en av då vänner som jag skulle ha kvar kanske inte resten av livet men länge till i alla fall. Men så blev det inte.
