Nej
Nej. Varför skriver jag såhär om dig? Skulle du läsa det här skulle du säkert göra slut. Jag vet inte om det verkligen låter som det men det vill jag inte. Jag är väl bara frustrerad över hur jag beter mig och det känns inte som att förhållandet kommer att hålla om jag håller på som jag gör men jag vet inte vad jag ska göra åt det. Och det har jag ju sagt, flera gånger, om jag bara kunde hålla käft om det.
Jag vet ju inte heller hur sånt här funkar, jag har för lite erfarenhet för att kunna avgöra om det verkligen är nåt fel med att vi inte har någonting att prata om längre eller det är normalt? Jag vill verkligen veta men det känns inte som att någon kan svara på det. Du borde ju, men du håller bara med mig om att det nog är normalt, men tycker du något annat egentligen? Ja, det funkar jättebra när vi träffas, men vi träffas bara 2-3 dagar per månad, känslorna dör när det är så där. Om du bara bodde närmare så hade det inte varit några problem. Eller om jag kan skaffa ett jobb men det går ju inte heller.
Jag vet inte vart jag vill komma med det här, att jag älskar dig och inte vill förlora dig och allt annat… jag vet inte, stå ut med det eller bry dig inte om det.
Det känns verkligen bra med dig, på riktigt, det har länge känts som att du inte kommer göra slut, jag tror det nog fortfarande egentligen. Vi har varit ihop i tre månader, det är mycket längre än jag var ihop med min förra, bara det ger mig liksom hopp om att det kommer vara länge. Jag vet inte vad mer jag ska säga om det, du känns perfekt, hela du är perfekt, jag älskar dig och att vara med dig och allt känns så tryggt och bra med dig.
