Kompisdilemma
Hur ska jag göra? Hon vill ju inte prata med mig fast jag försöker vara glad och inte tjafsa med henne eller någonting, för jag vet ju att hon inte mår så himla bra och inte orkar med sånt. Och det gör väl egentligen inte jag heller. Jag har försökt prata med henne men det hjälper inte. Jag tycker ju om henne, och även om vi egentligen bara har pratat ordentligt en gång (och då tjafsade vi bara) på säkert snart ett halvår så… kan vi väl försöka i alla fall? Och funkar det inte så funkar det inte och då är det inte mer med det.
Även om hon på något sätt blev riktigt sårad när jag blev ihop med Linnea så ska det väl inte behöva förstöra allt? Jag är så trött på att bli vän med folk och sen dör bara vänskapen efter ett par månader. Men då kanske jag inte ens borde kalla personen för vän egentligen.
Ja, jag är rädd för att säga upp vänskapen med henne eller göra någonting annat som känns mer dramatiskt för hon kommer inte att bry sig eller säga någonting och då är det verkligen slut, precis det jag inte vill ska hända
