Jobb och körkort
Alla vill att jag ska skaffa körkort, dom drar upp det säkert en gång i veckan och på alla släktkalas som jag faktiskt kommer till ska dom fråga om det känns det som. Min kusin som är ett år yngre har börjat övningsköra, min lillasyster och min andra kusin ska också snart börja övningsköra tror jag. Och jag visst, det är alltid bra att ha körkort, för min del visar det bara att man inte är någon helt värdelös idiot som inte klarar av någonting och är helt misslyckad. Men alla andra pratar om vilken frihet man får av att ha körkort och bil. men nej det tycker jag inte att det är. Till att börja med behöver man bensin och den kostar sitt, sen är en rad andra utgifter och för att inte tala om det enorma ansvaret man får. Och körkortet i sig kräver massor med pengar och tid. Jag känner väl helt enkelt att jag har bättre saker att lägga min tid och mina pengar på. Och jag vet, jag är rädd för ansvaret, och att träffa folk som jag kommer att vara tvungen att göra träffa när jag ska ta körkortet och kanske till och med för lat för att skaffa ett. Men klarar jag inte ens skolan så är det väl inte speiellt smart att lägga ännu mer krav på mig?
Och jag vet, jag är 18, jag behöver bli mer självständig, jag behöver växa upp någon gång, ta tag i mitt liv, eller egentligen först skaffa ett liv. Men nu har det blivit såhär. Och skolan är viktigast, körkort kan jag ta när som helst men skolan måste jag klara på dom här två kommande åren annars har jag den stämpeln resen av livet, att jag inte klarade gymnasiet, och hela livet kan bli mer eller mindre förstört på grund av det. Så får det inte bli.
Och jag ska leta upp någonting mer jag kan försvara mig med så är det ju att vi kan vänta till min lillasyster också ska ta körkort så kan vi ta samtidigt, så blir det biligare, hade jag tänkt, men henne skola ordnar tydligen med det också så då gick inte det.
Men trots allt, klarar jag inte ens skolan så är det väl inte speciellt smart att lägga ännu mer krav på mig?
Och när det gäller jobb, Tyra sommarjobbade innan och berättade lite om det, så det är väl främst sommarjobb jag tänker på, och jag tycker ändå man tjänar rätt bra, trots allt bättre än inget. Sommarlobb skulle jag ju klara för då har jag ingen press från skolan men då är frågan om jag klarar det sociala, jag vet ju hur jag är när vi praoar och vad jag får för omdöme och så och det är verkligen inget att vara stolt över, visst jag jobbar bra men går inte att kommunicera med och är inte det minsta självständig. Jag vet att det inte fungerar så på ett arbete men jag vet inte vad jag ska göra åt det, det känns inte som att jag kan göra så mycket heller. Det är som att försöka jonglera utan händer.
Men såklart, det är ett helt år till nästa sommar, så det är det ju ingen fara med nu, och allting kan ju ha hunnit lösa sig lite till dess.
Och det kommer ju tillbaka igen, jag är 18 och har aldrig haft ett sommarjobb, på den där reklamen är dom 14 när dom skaffar sitt första sommarjobb. Och det stämmer väl också att folk börjar sommarjobba i den åldern. Så jag måste börja växa upp nu.
