Skitdag
Det här är en sån skitdag när man skulle ha legat kvar i sängen hela dagen, när det känns som att allting blir fel, allt man gör blir fel, inget duger. Man vill slå sönder allt som kommer i ens väg och vara så äckligt dryg och elak mot alla som man tycker om. För det är ju dom som fått en att bli såhär när dom inte verkar vilja prata med en, då ska jag fan hämnas också.
Och jag vet ju att dom är upptagna och inte vill smsa, jag vet att jag är likadan och skulle antagligen inte svarat om jag satt vid datorn och dom smsade, dom kan göra viktigare saker osvosv.
Jag vet att jag inte behöver oroa mig för att bli utbytt för det kommer inte att hända, jag vet att jag inte behöver oroa mig för att dom ska prata bakom ryggen på mig men ändå är jag så rädd för det och kan inte släppa det och tänker att dom gör det hela tiden. Jag kan få för mig så himla mycket som inte är sant. Skulle dom verkligen göra allt jag får för mig så skulle dom verkligen vara riktigt sjuka i huvet, och det tror jag inte att någon av dom är. Snarare jag som tänker ut såna här saker. Jag tror visserligen inte helt på dom heller, men ja…
När jag är såhär så vill jag inte ens träffa Robin. Och det brukar ju vara det ända jag vill annars.
Jag vet ju att det jag jagar upp mig såhär mycket för är väldigt små obetydliga saker som ingen annan skulle, ja, dom skulle inte ens märka att dom gör fel, för det är inte fel för dom. Men för mig, jag tycker det är hemskit, förnedrande. Var ända steg jag tar när jag går är förnedrande, var ända rörelse är förnedrande. Ingen hade blivit glad av att göra en masa förnedrande saker hela tiden, men sen så är ju vad som är förnedrande olika för alla.
