No time for us
There is no time for us
There is no time for us
Oh the world won't understand
It's left no time for us
I love a girl I'll never see her again
She was so young I'll never see her again
She was so young
I'll never see her again
What is worthwhile in the world
If you can't be with the one you love
What is worthwhile
We'll be forgotten when we're gone
If I could change one thing in life
I'd make time for us
If I could change one thing
I'd make time for us
No time for us
No time for us
No time for us...
Det måste vara det sorgligaste jag har sett, folk står och gråter och står och hoppar och skakar för dom vill göra någonting men kan inte, man ser vilken panik dom har för dom vill inte att bandet slutar. Lite som när Nea gjorde slut, det var längre sen jag grät så hysteriskt, jag satt till och med och mumlade ”snälla”, för man är så hjälplös, man vill göra någonting, eller skriva någonting, men det går inte, man kan inte göra någonting på andra sidan skärmen, man kan inte skriva någonting, för man vet inte vad man ska säga, det står helt stilla, man har bara panik för det värsta tänkbara har hänt.
Det är hemskt att se så många människor gråta. Och det går inte att låta bli att gråta själv, jag tror till och med jag grät första gången Nea visade den för mig, även om jag inte vet speciellt mycket om bandet eller har lyssnat på dom länge eller någonting.
Nea har döpt marsvin efter deras låtar.
Jag trodde aldrig att jag skulle lyssna på svensk Indi-pop men det kunde jag tydligen, och det är bara Neas förtjänst.
Och med facit i hand, så vet man ju att det är så mycket man borde ha gjort annorlunda, men det är ju inte så lätt att veta i förväg, och ibland fattar man inte för än det är för sent, hur mycket man gjort fel, eller att det faktiskt är slut, jag vet inte om jag har fattat det än. Jag vet inte hur mycket jag har fattat av alltihopa överhuvudtaget, som Nea sa, det kändes bara som en dröm att jag var hos henne innan, och det kommer väl bara bli det så småningom, men den bästa dröm jag någonsin haft.
Och jag vågar aldrig riktigt tro på någonting, eller gör jag det? Jag vet inte, det kanske är därför jag blir så lätt svartsjuk och håller för hårt om alla, för jag rädd att det drömmen ska ta slut, rädd att dom ska försvinna, jag vet inte riktigt, jag förstår ju ingenting med mig själv.
Man kan alltid ha fel, så det är bäst att tänka att det är det värsta tänkbara som är sant, för då slipper man få så ont ifall det är det värsta som verkligen är sant.
Men jag måste våga tänka positivt, jag måste våga tro på det bästa oftare. För man kommer att göra slut någon gång, och det kommer att göra lika ont varje gång, så kan man lika gärna se till att njuta allt man kan av det så länge det varar.
Jag vet knappt om jag vågar tro att jag var så speciell för Nea, jag måste ju våga tro, jag måste våga lita på det, på att hon menade allt hon gjorde och sa, och att jag var speciell för henne också. Kanske lika speciell som hon var för mig, kanske till och med ännu mer.
Och att jag var speciell för att hon visade den här låten för mig, och lite gjorde den till vår låt, om det är det det heter, och jag antar att bara för att hon visar den på samma sätt för någon annan betyder det inte att det vi hade med låten var mindre speciellt. För den är så speciell för henne så hon lär väl visa den för alla som är speciella för henne.
Och jag visade aldrig ordentligt att jag älskade henne, jag skärpte mig inte och gjorde allt jag borde ha gjort för jag var för rädd att göra fel, och det var så mycket hon inte fick av mig på grund av det. Och ändå gjorde jag mer med henne än jag trott att jag någonsin skulle kunna göra.
Hon målade mina naglar när jag var där, ljusblåa med rosa cracklack, det finns fortfarande kvar lite, för jag tänker inte ta bort det. Jag önskar jag hade tagit kort så jag kunde minnas det, jag önskar jag hade dokumenterat vår vecka tillsammans bättre, tagit kort och sparat grejer och skrivit i bloggen. Jag vill inte att det bara ska bli ihågkommet i mitt huvud, att det är ända stället, för man glömmer ju, jag önskar jag hade mer att minnas henne med.
Men det är ju inte som att hon är död, eller att jag aldrig mer kommer se henne, jag hoppas inte det i alla fall, jag hoppas vi kan fortsätta vara vänner och jag kan få komma upp till henne någon mer gång. Jag vill aldrig behöva ångra något jag gjorde med henne. Och jag hoppas hon inte ångrade något vi gjorde heller, eller att hon gjorde den här låten till vår. Att hon gav den den betydelsen för mig.
Det finns ingen låt som har i närheten så mycket betydelse och symbolik i som den här.
Den betyder så mycket, jag mår bra av att höra den, det finns inget dåligt med den, inget illamående, ingen obehaglig känsla genom kroppen, ingenting. Jag har suttit och lyssnat på den hela natten, och hela morgonen så länge jag har varit vaken, men jag borde kansa sluta nu, jag har redan tänkt så många gånger idag att jag knappt vågar höra på den, att jag kanske inte borde höra på den mer på ett tag, jag är så rädd att jag ska förknippa den med något dåligt, att den ska bli förstörd. Något så speciellt får inte bli förstört vad som än händer, samma med vår vänskap, jag vet inte hur den ser ut, men jag hoppas att den inte är för förstörd. Eller att jag kan jobba upp den så småningom, kanske när jag kan bete mig igen. Såna här saker får inte glömmas bort, inte så länge vi lever.
Det finns rader som känns så klockrena nu:
There is no time for us, det finns inte mer tid för oss nu, men jag önskar vi kunde ha haft längre tid tillsammans, om jag bara hade tagit till mig vad hon sagt så hade det kanske varat lite längre i alla fall.
I love a girl I'll never see her again, det känns lite så, jag kommer aldrig få träffa henne igen, aldrig se hennes hundar eller marsvin igen, som jag saknar förvånansvärt mycket. Jag saknar allt som hade med den veckan, till och med tågresan, jag önskar jag kunde göra om det. Känns som att jag aldrig kommer få krama henne eller fjanta med henne eller ens se henne i camen eller höra hennes röst igen. Jag kommer aldrig få höra allt hon sa till mig när vi fortfarande var ihop. Som var så underbart att höra.
What is worthwhile in the world. If you can't be with the one you love, så kändes det den första tiden, inget är värt att leva för, man kan lika gärna dö. Och det blir på något sätt ännu värre när man vet att det är man själv som fick henne att lämna mig. Och jag vet att det alltid känns så när man gör slut, att man aldrig kommer hitta någon ny som är lika bra. Men ändå, alla andra jag har varit ihop med eller varit kär i har jag aldrig kommit så långt med som med henne, och aldrig träffat, kommer kanske inte ens träffa, och ingen har varit som hon: allt jag behöver, perfekt.
What is worthwhile. We'll be forgotten when we're gone, dom flesta glöms bort när dom dött, eller när dom försvinner ur ens liv, när man gör slut, då är man snart bortglömd, hur hårt man än försökte när man väl var där. Och det handlar ju inte ens om det, det handlar om att göra det bästa av situationen för sig själv och dom man har runt sig och njuta och vara glad så länge det går, så länge man finns, så länge man lever, så länge man har tid tillsammans. För sen är det för sent.
If I could change one thing in life. I'd make time for us, kunde jag ändra på någonting, så skulle jag ändra på mig själv så jag inte skulle gjort allt dumt jag gjorde, och litat på allt och tagit åt mig all hon sa, och givit henne det hon faktiskt förtjänade, behandlat inte henne som hon förtjänade att bli behandlat, var inte mot henne som hon var mot mig. För ja, då hade vi kanske kunnat vara ihop lite längre.
Men nu är det slut, inga mer chanser.
Känns inte som att jag borde ta mening för mening och överanalysera och vrida och förvränga och göra till någonting jag kan jämföra med mitt förhållande. Jag bara gör bort mig.
