naostyle

Vet inte vad det är för fel på mig, gick upp i tid, tränade vad jag skulle, men äter inte vad jag ska, äter helt fel och alldeles för mycket, känns bara som att jag har ätit idag. Och ja, så länge jag äter protein bygger jag ju muskler ändå men jag blir inte av med nåt fett så det blir ju inget bra.

Försökte städa men äter man för mycket så blir det ju aldrig av någonting heller, plockade undan i finrummet bara, men där är en massa skit kvar som jag inte vet var jag ska göra av och jag ska dammsuga där också, och nu när folk har suttit och ätit där så blir det bara ännu mer skit att plocka undan.

Måste städa badrummet, hallen och köket också. Måste bli klar med alla saker till tidningen, mina deco den saker och mina naglar så jag kan plocka hän alla saker från källaren och städa där också. Behöver städa rummet också,

Håret är så jävla äckligt så man kunde tro jag hade haft hårsprej eller gelé eller nåt i det ._.

Har tvättat lite men vet inte om jag har vad jag behöver ändå så jag kan gå oh dusccha nån gång, plus att man blir så äcklig när man städar också så det hade vart bäst om jag kunde bli klar med det innan jag duschar.

Måste gör tipsrundan till midsommar snart också.

Vet inte varför jag är så jävla trött, har bara varit vaken typ 10 timmar sen somnar jag. Somnade vid typ 5 och sov till 10, så nu är dygnsrytmen förstörd igen. Jag fattar inte, jag la mig ju i tid igårkväll så jag borde inte ha några problem att stanna uppe. Men nu kommer jag väl att stanna uppe hela natten och inte komma upp i tid imorgon och all skit.

Och jag får ändå inte gjort någonting, inte städat, inte någonting, har inte ens svarat på mina mejl på gSm eller gjort med designerguiderna, inte ett jävla skit. Och här är hur mycket som helst att göra.

Kommer ta minst en dag att vända rätt dygnet. Det är sånt här som får en att ge upp.

Idag är det en månad sen jag träffade linnea irl, och 3 veckor sen hon gjorde slut. Ifall någon vill veta.

Önskar jag kunde gå tillbaka till den veckan, den var verkligen bra, säkert den bästa jag varit med om också. Men ja, det känns bara som en dröm, att vi var ihop och att hon var så underbar känns också som en dröm nu, drömmar kan aldrig bli verklighet.

Jag saknar hur linnea var mot mig då…

Önskar jag slapp ha tanken på Linnea och hennes nya i huvudet, den är så jävla jobbig.

Är inte alls så hyperglad längre, jag vet inte varför jag blir sån, hade ju varit bra ifall man visste exakt vad det berodde på så man kunde få må så lite oftare. Eller är det helt enkelt så att jag mår lika bra men har vant mig vid det?

Vill lyssna på Broder Daniel nu, tänker gör det även om jag kommer vilja spy.

Borde fortsätta lyssna på Miyavi men nej.

Haha, efter en minut av Whirlwind klöks jag nästan xD

Men låtarna är så bra, jag vill inte att dom ska bara påminna om Linnea, även om det var jävligt speciellt, så kommer det komma nya som är lika speciella, men… jag vet inte, Broder Daniel kanske borde begravas med vårt förhållande och aldrig grävas upp, jag vet inte.

Och nu lyssnar jag på No Time For Us, nu kommer jag börja böla.

Hur blev det så här?  Hur kan man tycka om någon så mycket och bara förstöra det på det sättet, hur kan man bete sig som jag gjorde mot någon jag tycker om så mycket, hur kan jag bara ta henne för givet på det sättet, varför var jag inte rädd om henne? Till och med innan jag träffade henne irl så var det unikt, jag har aldrig suttit och gråtit över någon så mycket utan anledning, bara för att jag är glad. Och aldrig har jag haft så mycket känslor för någon låt, och det är väl egentligen inte konstigt, när det faktiskt är den ända musik jag har som påminner och har någon egentligt betydelse, även om Dir en Grey har följt med längst, så… dom är inte som Broder Daniel som står för allt jag och Linnea hade. Allt som var så himla bra.

Jag kanske ska sluta nu, jag kan babbla på i evigheter om hur viktigt och hur stor betydelse det har och hur mycket jag ångrar att det blev som det blev men det hjälper inte, det är bara att må dåligt i onödan.

Behöver en handduk att snyta mig i.

Måste fortsätta lyssna på Miyavi när jag har lyssnat klart på Shoreline, orkar inte må dåligt.

Man ska fan inte må dåligt av så bra musik, Broder Daniel är ett av dom band med mest meningsfull musik, med riktiga känslor i, där orden prickar in exakt hur man känner i olika situationer, så enkelt men det behöver inte vara annat än enkelt när det är så exakt.  Det var väl lite det som gjorde att jag började tycka om Dir en Grey också, att vissa av deras låtar är så exakta. Som Mushi. Och man kan ju faktiskt lära sig av texterna, att. Jag orkar inte gå in på det nu, och det finns det väl inte heller någon vits med, men ja.

Jag förstår mig inte på Miyavis nya stil och musik., han ser ut som en Michael Jackson wannabe, han låter inte som Miyavi på rösten längre, och han försöker rappa ._. Ska skriva en lång, lång text om allt det där senare. Som sagt.

Vet inte riktigt vad mer jag ska babbla på om, känns som jag kommer bli knäpp om jag inte får städat, duschat, tränat och vänt tillbaka dygnet imorgon. Hoppas jag kan somna nu bara, fast jag har god lust att sitta uppe och pilla med någonting.