Någonting...

Någonting jag skrev när Linnea hade gjort slut också, finns egentligen ingen vits med att lägga upp det men jaja, jag gör det ändå. 
 

Jag fattar vad du menar, jag ser vad jag gör, jag bli som dom svartsjuka psykopaterna på tv, som morfar och kanske pappa är. Men jag vet att jag har problem och jag gör vad som helst för att bli av med dom och få allting att funka. Och jag låter bara ännu mer desperat då, men jag vet ju inte vad jag ska säga så det låter rätt. Vad jag än gör så blir det fel ju.  Jag ser ju att jag håller på att bli sjuk om jag inte redan är det och jag vill ju inte bli det.  För det förstör allting. 


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0