naostyle

Vet inte vad det är för fel på mig, gick upp i tid, tränade vad jag skulle, men äter inte vad jag ska, äter helt fel och alldeles för mycket, känns bara som att jag har ätit idag. Och ja, så länge jag äter protein bygger jag ju muskler ändå men jag blir inte av med nåt fett så det blir ju inget bra.

Försökte städa men äter man för mycket så blir det ju aldrig av någonting heller, plockade undan i finrummet bara, men där är en massa skit kvar som jag inte vet var jag ska göra av och jag ska dammsuga där också, och nu när folk har suttit och ätit där så blir det bara ännu mer skit att plocka undan.

Måste städa badrummet, hallen och köket också. Måste bli klar med alla saker till tidningen, mina deco den saker och mina naglar så jag kan plocka hän alla saker från källaren och städa där också. Behöver städa rummet också,

Håret är så jävla äckligt så man kunde tro jag hade haft hårsprej eller gelé eller nåt i det ._.

Har tvättat lite men vet inte om jag har vad jag behöver ändå så jag kan gå oh dusccha nån gång, plus att man blir så äcklig när man städar också så det hade vart bäst om jag kunde bli klar med det innan jag duschar.

Måste gör tipsrundan till midsommar snart också.

Vet inte varför jag är så jävla trött, har bara varit vaken typ 10 timmar sen somnar jag. Somnade vid typ 5 och sov till 10, så nu är dygnsrytmen förstörd igen. Jag fattar inte, jag la mig ju i tid igårkväll så jag borde inte ha några problem att stanna uppe. Men nu kommer jag väl att stanna uppe hela natten och inte komma upp i tid imorgon och all skit.

Och jag får ändå inte gjort någonting, inte städat, inte någonting, har inte ens svarat på mina mejl på gSm eller gjort med designerguiderna, inte ett jävla skit. Och här är hur mycket som helst att göra.

Kommer ta minst en dag att vända rätt dygnet. Det är sånt här som får en att ge upp.

Idag är det en månad sen jag träffade linnea irl, och 3 veckor sen hon gjorde slut. Ifall någon vill veta.

Önskar jag kunde gå tillbaka till den veckan, den var verkligen bra, säkert den bästa jag varit med om också. Men ja, det känns bara som en dröm, att vi var ihop och att hon var så underbar känns också som en dröm nu, drömmar kan aldrig bli verklighet.

Jag saknar hur linnea var mot mig då…

Önskar jag slapp ha tanken på Linnea och hennes nya i huvudet, den är så jävla jobbig.

Är inte alls så hyperglad längre, jag vet inte varför jag blir sån, hade ju varit bra ifall man visste exakt vad det berodde på så man kunde få må så lite oftare. Eller är det helt enkelt så att jag mår lika bra men har vant mig vid det?

Vill lyssna på Broder Daniel nu, tänker gör det även om jag kommer vilja spy.

Borde fortsätta lyssna på Miyavi men nej.

Haha, efter en minut av Whirlwind klöks jag nästan xD

Men låtarna är så bra, jag vill inte att dom ska bara påminna om Linnea, även om det var jävligt speciellt, så kommer det komma nya som är lika speciella, men… jag vet inte, Broder Daniel kanske borde begravas med vårt förhållande och aldrig grävas upp, jag vet inte.

Och nu lyssnar jag på No Time For Us, nu kommer jag börja böla.

Hur blev det så här?  Hur kan man tycka om någon så mycket och bara förstöra det på det sättet, hur kan man bete sig som jag gjorde mot någon jag tycker om så mycket, hur kan jag bara ta henne för givet på det sättet, varför var jag inte rädd om henne? Till och med innan jag träffade henne irl så var det unikt, jag har aldrig suttit och gråtit över någon så mycket utan anledning, bara för att jag är glad. Och aldrig har jag haft så mycket känslor för någon låt, och det är väl egentligen inte konstigt, när det faktiskt är den ända musik jag har som påminner och har någon egentligt betydelse, även om Dir en Grey har följt med längst, så… dom är inte som Broder Daniel som står för allt jag och Linnea hade. Allt som var så himla bra.

Jag kanske ska sluta nu, jag kan babbla på i evigheter om hur viktigt och hur stor betydelse det har och hur mycket jag ångrar att det blev som det blev men det hjälper inte, det är bara att må dåligt i onödan.

Behöver en handduk att snyta mig i.

Måste fortsätta lyssna på Miyavi när jag har lyssnat klart på Shoreline, orkar inte må dåligt.

Man ska fan inte må dåligt av så bra musik, Broder Daniel är ett av dom band med mest meningsfull musik, med riktiga känslor i, där orden prickar in exakt hur man känner i olika situationer, så enkelt men det behöver inte vara annat än enkelt när det är så exakt.  Det var väl lite det som gjorde att jag började tycka om Dir en Grey också, att vissa av deras låtar är så exakta. Som Mushi. Och man kan ju faktiskt lära sig av texterna, att. Jag orkar inte gå in på det nu, och det finns det väl inte heller någon vits med, men ja.

Jag förstår mig inte på Miyavis nya stil och musik., han ser ut som en Michael Jackson wannabe, han låter inte som Miyavi på rösten längre, och han försöker rappa ._. Ska skriva en lång, lång text om allt det där senare. Som sagt.

Vet inte riktigt vad mer jag ska babbla på om, känns som jag kommer bli knäpp om jag inte får städat, duschat, tränat och vänt tillbaka dygnet imorgon. Hoppas jag kan somna nu bara, fast jag har god lust att sitta uppe och pilla med någonting.

Det föregående inlägget skrev jag i förrgår men jag orkade inte renskriva det för än... ja, när jag la upp det. Och det här skrev jag igår men orkade inte renskriva det för än nu heller.

Är astrött, men jag vet inte riktigt om jag ska lägga mig nu eller vänta lite till, vill ju inte vara trött när jag går upp imorgon men jag vill inte heller vakna flera timmar för tidigt och inte kunna somna om… vi får väl se. Gick, joggade och cyklade imorse, fast vi bara skulle träna var annan dag, men ja, det blev bra ändå så. Har visserligen inte ätit vad jag ska idag så det var ju mindre bra.

Pappa kommer väl snart hitta på nåt sattyg om vi inte städar köket snart. Och visst, det behöver städas, men när man lägger flera timmar på att få det rent och så ser det likadant ut nästa dag så känns det ju inte lönt. Men jag får väl göra det imorgon så jag får tyst på honom.

Gick upp kl 6 idag och tränade 3 h med min lillasyster, var ute och sprang och allt fast det regnade, är rätt nöjd. Har ätit vad jag ska också ända tills vi åt glass till eftermiddagskaffet, och vi ska äta Pepper Jack till kvällsmat så ja. Det suger.

Det kliar så in i helvete i håret, och jag stinker. Det är nästan lite roligt hur dåligt humör jag blir på när jag inte får duscha fast jag inte är speciellt glad för att duscha eller gör det speciellt ofta.

Är det inte lustigt att det få gånger man litar på vad folk säger utan att ifrågasätta, käfta emot och hålla på så driver dom med en? Är det konstigt att man är som man är då? Bevisar det inte bara att man inte kan lita på någon?

Varför måste folk göra filmer där alla ska slåss med varandra? Är alla sadister som ska sitta och bli upphetsade av att kolla på eller? Hatar när folk ska slåss och hålla på.

Vet inte om jag fortfarande är kär i Linnea, antagligen är jag det, men jag vet inte om jag vill ha med henne att göra, det känns inte riktigt bra när jag pratar med henne. Hon verkar inte vilja ha med mig att göra egentligen heller,(och visst, det är ändå alltid hon som börjar skriva och kommer på saker att prata om men ändå) och ändå kom vi överens om att fortsätta vara vänner, känns lite som att jag har tvingat henne att gå med på det, eller att hon gör det bara för att göra mig nöjd eller för att hon inte ska känna sig så hemsk eller nåt.

Mår fortfarande illa när jag tänker på att jag har sumpat allt med

Linnea och tänker på att det är hon och Jennifer nu. Och att allting är så jävla förvirrad och man inte ens vet om hon tyckte om en från början. Man har trott och tagit åt sig massor av positiva saker som hon har sagt till mig, men nu är det väl helt värdelöst då? Hon menade aldrig det. Det var kanske inte ens för att göra mig glad, bara för att hon skulle intala sig själv att hon tyckte om mig fast hon inte gjorde det.

Är så jävla trött på det här, vill bara komma över hela skiten så man kan bli normal i huvudet igen.

Haha, borstade tänderna idag och hela köret med tandtråd och munskölj, fick så ont att jag knappt kunde äta xD Men man vande sig efter ett tag c.

Minns inte ens vad jag skulle skriva ._.

Somnade mitt på dagen, det var inte så bra, ju, och jag vill inte lägga mig, vill sitta uppe och designa till kl 4 sen ut och gå eller nåt, jag gör ju tvärt emot vad jag ska, borde lagt mig för typ 3 timmar sen.  Designen blir inte heller bra, ska bli en designerguide till min och Dostis tidning så hm ja ._. Vet inte vad jag babblar om, vet inte vad jag vill få sagt. Blä.

Haha, vad är det för fel på mig? xD

Vill bara skratta, skrika, springa omkring och sjunga och fjanta mig, vet inte varför jag är så himla glad, men det är underbart! Kan inte minnas när jag var så här glad sist.

Och det lustiga är att Aha Matsuri och GigPig Boogie beskriver perfekt hur det känns.

Haha, för första gången sen jag var typ… liten? e.e

Har jag velat sjunga och dansa och allt möjligt när jag lyssnar på musik, jag vet inte vad det är, man blir bara så himla glad och allting, och jag brukar verkligen inte bli det, vet inte riktigt vad det är, kanske att jag inte har lyssnat så mycket på musik på senaste tiden för att jag har suttit och pratat med Linnea och sen hon gjorde slut har jag mest lyssnat på musik där dom sjunger på engelska, visserligen sjunger Miyavi också en del på engelska men det är skillnad på något sätt, Visual Kei är så otroligt annorlunda jämfört med all annan musik, men det går inte riktigt att sätta fingret på det, speciellt Miyavis musik är annorlunda när han blandar in varenda genre som finns i sin musik, tror jag ska sluta fangirla nu och skriva ett riktigt inlägg om hur bra han är senare ><

Hehe, det gick ju sådär med att vända tillbaka dygnet, gick inte och la mig för än kl 2 inatt, sen sov jag bara 3 timmar, men så lite räcker ju faktiskt för att man ska hålla sig vaken och inte bli för trött ^^

Tydligen har dom sagt på idrotten till min lillasysters klass att man inte ska träna varje dag för det kan göra att musklerna förtvinar istället för att byggas upp eller nåt, fast man skulle träna magen varje dag för att man använde den så mycket så den behöver den träningen eller något ._.

Känns inte logiskt men allt i världen är ju inte logiskt heller så vi kan väl köra på det, så istället för lite varje dag så tar jag ordentligt varannan dag istället, det funkar väl det också.

Det kanske är därför jag vill sjunga och dansa när jag lyssnar på musik nu för tiden, för att jag har börjat träna och det har gjort lite nytta på humöret? :3

Och ja, jag tog mått imorse och igår också, och tog om dom idag för att jag antagligen är svälld efter att ha ätit under dagen e.e

I alla fall, har ökat några centimeter, så det var ju inte kul, är ju inte säkert att jag mätt på exakt samma ställe men… och nej, jag har inte förväntat mig att tappa typ 10cm på varje ställe jag har mätt på men jag trodde inte att jag skulle bli större i alla fall, inte innan jag hade gått ner lite mer. Jag vet inte om det helt enkelt är musklerna som har svällt men det har inte försvunnit något fett? Jag vet inte alls.

Lyckades ganska bra med att inte småäta igår, handlar bara om hur det ser ut i huvudet, ska nog skriva ett ordentligt inlägg om det senare också :3

Idag så gick jag upp vid halv 6 tror jag, duschade, gjorde en toast, och jag har redan druckit nästan en liter vätska xD

Och där är två nya stora spindlar i badrummet, borde ha tagit dom men det gick inte.

Ändå har det faktiskt känts allmänt bra hittills idag ^^

Men så fort man startar datorn så försvinner det, jag vet inte riktigt, vill inte ha kontakt med någon, för att… jag vet inte, jag vill ju få gjort vad jag ska och inte ha någon som distraherar mig, men det funkar ju att prata ändå. Det är nog mer att man har fått så mycket skit från allt och alla, och man är rädd för det, och man får liksom någon press på sig att man måste prata, måste säga bra och roliga saker, måste tänka sig för så man inte börjar gnälla för någonting eller säga något fel, jag antar att det är mest det. Och man ska ju inte behöva känna så men vad ska man göra? Men det är väl som med mycket annat, det känns inte speciellt kul innan man börjar prata och i början när man prata, men när det kommer igång och det faktiskt känns som att dom vill prata med en och att all personkemi inte är borta så är det ju faktiskt riktigt kul.

Det finns något som heter typ generaliserings syndrom, eller något sådant, och som jag förstod det så skjuter man helt enkel upp allting så man böjar aldrig på vad man ska göra eller så blir det aldrig klart. Jag vet inte hur extremt det egentligen är. Men det känns lite så med mig med, att jag alltid tänker att jag ska göra saker senare, som nu, jag vill inte prata med folk för än jag är klar med tidningen så jag kan koncentrera mig på att bara göra tidningen sen bara koncentrera mig på att prata med dom, men det funkar inte alls så för jag har alltid nåt att göra som kommer i vägen.  Så ja.  Men jag vet, jag har antagligen inte det.

Har suttit och skrivit med Linnea på Skype några timmar nu, tror det gick ganska bra, vi bråkade inte eller någonting.

Men rätt vad det är vill hon kanske inte veta av mig igen, vi får se hur det går.

Haha, började nästa gråta när jag kolla de den här videon.

Jag vet inte… det är ett otroligt jobb att gå ner så mycket i vikt, jag har inte ens så mycket att gå ner, bara typ 30kg, så jag ska ju vara glad för det.

Men grejen är att man faktiskt kan, om man verkligen går in för det och gör det ordentligt oh inte ger upp, inte för något, även om man skulle komma in i en period där man slutar gå ner, eller det börjar bli tråkigt eller vad det än är, det är ungefär som att överhuvudtaget leva, oavsett hur jobbigt det är att leva så måste man så ut och ta sig igenom den jobbiga perioden och fortsätta leva, men kan inte bara ge upp.

Och det räcker ju fatiskt med att träna en timme om dagen, en timme av 24 timmar, det är inte mycket. Att lägga sig i tid och gå upp på kvällen, att äta det man ska äta, inte mer eller mindre, det är inte så himla hemskt. Oavsett om man ska gå upp eller inte så är det ju så kroppen fungerar bäst av och man vill ju att kroppen ska fungera bäst. Och ja, självklart, folk som mått riktigt jävla dåligt och varit riktigt sjuka vill bli hälsosamma, alla andra vill bara se bra ut, det är inget annat, och ja, så länge det inte slår slint i skallen på dom så är det väl inget fel egentligen?

Aja, jag kommer inte direkt någon vart här, är för trött och ofokuserad för att skriva något ordentligt.

Imorgon har jag tränat i två veckor, ska väga och ta mått då, haha, kommer säkert både gått upp och blivit bredare ._.

Åh, hade velat sitta uppe länge och fixa med tidningarna men jag borde lägga mig… jag kommer inte att komma till ro ändå så skit samma, får ge mig fan på att vända det imorgon så får det bli bra så.

Har tränat, tror inte jag har ätit så vansinnigt mycket ändå, försökte vända tillbaka dygnet men det blev inte av, vet inte varför det tar emot så mycket att gå och lägga sig, på ett helt annat sätt än vad det gjorde innan. Jag vet inte ens om jag vill vara med folk eller inte, annars brukar man väl ändå känna att man vill umgås med familjen eller bara vara ifred, men jag vet inte alls, allt känns ju fel. Beror antagligen på allt med Linnea.

Farmor var här idag, ringde till henne innan och bad henne ta med sand och det gjorde hon också, så nu kunde jag göra klart mina naglar, yey ^.-^

Deadline för tävlingen har inte gått än men jag visar, ändå ingen som kollar här :3

Här är i alla fall före och efter jag la på sanden, det kanske egentligen var bättre utan sand? ._.

Och ja, det blev inte bra med sanden, tog två lager men jag skulle nog bara tagit ett lager ändå :c

Hoppas det blir bra ändå och att bildkvalitén inte är för dålig för tävlingen :c

Jag måste nog torka, rensa och lägga hän resten av sanden också så ingen blir sur på mig för att den ligger framme.

Och på tal om det så behöver det städas, men det behöver det ju alltid så. Men när ingen hjälper till att städa, ingen håller rent efter sig och det blir lika skitigt nästa dag så känns det ju verkligen inte lönt, och ja, det är så för alla men ja, jag vet inte. Och det är ingen stor grej heller, bara jag som ska babbla av mig.

Det måste vara hälsosamt att fangirla på något sätt xD

Hittade en PV med Kiryu och man blir så glad av att kolla på Mahiro, sångaren då, vet inte varför, han ser så söt och fint ut och ja, jag vet inte.  Haha, är smått happyface fortfarande xD

Det lustiga är väl att man borde bli deprimerad av det? För man själv är inte så smal och snygg och har så fina kläder och smink och hår och allting xD

Har hållit på med naglarna till tidningen på gSm också, känns som jag ändå har fått gjort en del :3

Men bildkvalitén är så pinsamt dålig ._.

Hoppas det så gå bra det också ändå.

Kan lägga upp och visa bilder senare kanske :3

Eftersom jag har blivit kallad psykopat på senast tiden tänkte jag kolla upp hur sådana är, och koma fram till att jag faktisk har ett samvete så jag kan alltså inte vara en psykopat eftersom dom inte har ett samvete xD

Nejmen ._.

Ja, rätt många saker stämmer in men det är med största sannolikhet inte tillräckligt extremt för att jag ska bli klassad som psykopat ändå.

Yes, ett helt meningslöst inlägg som bara visar hur dum i huvudet jag är men nu behöver man inte tänka på det här längre i alla fall.

En annan sak som också har lite med saken att göra… eller ja.  Jag hittade en artikel med inlärd hjälplöshet på Wikipedia, och nej, jag menar absolut inte att jag skulle ha den diagnosen men jag kom att tänka på att det är ungefär så jag känner nu när det gäller vänner och så, för allt har verkligen gått åt helvete nu och jag vet att det är mitt eget fel och det är inte det jag vill komma till heller. Men det är så det känns, att jag kan lika gärna bara skita i det och sluta prata med folk för det slutar bara med att jag får skit för det, jag vågar knappt säga någonting till någon längre. Ja. Det var det.

Fast jag ska vara på det viset, kanske det är det jag har när det gäller det sociala? Eftersom det har hållit på så länge och är svårt att bryta? Eller kanske inte, jag vet inte, är ingen psykolog heller.  Och visst, jag kan prata med folk, i början, om jag är själv med en person, om jag har tur, men så fort omständigheterna inte passar mig längre så slutar jag prata igen. Och ja, på något sätt känns det jobbigt att ja, prata med folk också, att beta sig normalt, man får ju något sorts krav på sig att man måste fortsätta vara social helat iden och kan inte bara sluta prata rätt vad det eller sätta sig för sig själv eller någonting utan att folk tror att jag är helt emo över någonting. Ah, jag vet inte.  Och ja, skulle jag ens må bättre eller skulle någonting bli bättre av att börja prata och skaffa kompisar i skolan? Det skulle ju fortfarande inte bli några nära kompisar, tror jag inte i alla fall.

Och javisst, ju mer man läser och ju mer man tänker på det ju mer tycker man att det stämmer in på en men det gör det antagligen inte.

Okej då ska vi rabbla upp vad jag har gjort för kuligheter idag.

La mig vid typ 7 och gick upp vid 5… tror jag. Fick inte tränat igår men gjorde det idag i alla fall, och cyklade en runda, så det är bra. Har ätit för mycket visserligen, och nu vill jag ha socker, mindre bra. Tog en klubba.

Och när vi ändå är inne på det, min lillasyster har fått för sig att vi skulle göra någon sånt här utrensning för att träningen ska ge bättre effekt, så man ska bara äta grönsaker, frukt och lite sånt konstigt i en vecka, vet inte om det är något att prova? För börja på det nästa vecka i så fall. Annars skulle det ju vara kul att se hur bra man klarar det, förhoppningsvis är det så äckligt att man inte vill äta något överhuvudtaget, så småäter man inte heller, det är mest det jag ä rädd för att jag kommer göra om jag ska börja med utrensningen.

Har försökt måla lite med akvarellfärg men alla penslar jag har är ju för nail art så dom är alldeles för små, helt värdelöst att försöka göra någonting. Och färgerna jag har är väl inte så himla bra dom heller, torkar alldeles för snabbt, men det finns väl egentligen inget att göra åt det, jag vet inte, kollade några videor och dom får bra, starka färger och det torkar inte så himla snabbt heller, vet inte vad jag ska hitta på, känns inte som att jag har råd att köpa en massa saker och om jag bara målar ett par bilder sen tröttnar på det så är det ju inte lönt heller.

Dosti har fått mig att börja tycka om K-pop -.-

Trodde faktiskt aldrig att det skulle hända xD

Inte för att jag kommer bli något stort fan av det men ja.

Hade varit bra om jag kunde lägga mig i tid ikväll, så jag får vänt rätt dygnet men jag vill liksom inte lägg mig, känns inte bra på något sätt, vet inte vad det beror på, känns egentligen inte mycket bättre att sitta uppe heller men av två onda ting så känns det bäst att sitta uppe, eller vad man säger.

Jag vet inte, om jag ska dygna idag, så jag kan vända rätt dygnet, tror inte jag kommer att somna om jag lägger mig nu i alla fall, men vem vet, men som sagt känns det inte bra. Och jag måste ringa till farmor imorgon och fråga om hon kan ta med lite sand till mig, hade varit väldigt bra så jag kan få gjort vad jag ska någon gång.

Äh, hatar att mina fötter ska somna hela tiden -.-

Tror jag behöver duscha igen också, när duschade jag sist egentligen? Haha, minns inte ._.

Om jag skulle se till att bli klara med lite saker inatt då, verkligen se till att koncentrera mig och få gjort vad jag ska, det skulle vara väldigt bra, så slipper man den pressen ett tag.

Se till att bli klar med tidningen så långt det går inatt och ja, mer hinner man väl egentligen inte.

Behöver spela upp min modell också, men det är så värdelöst att spela GU, och ja, orkar inte babbla på mer.

Trodde jag hade blivit sams med Toni igen men nu ska hon tydligen aldrig mer prata med mig, har ingen aning om vad jag har gjort. Vågar ju knappt säga någonting för det alltid ska gå åt helvete då.  Samma med Linnea. Jag förstår inte vad jag ha gjort nu som gjort dom så sura på mig. Men det är väl så när man är sjuk i huvudet.

Felli vill knappt veta av mig heller, inte Dosti heller, och jag och Molly har aldrig någonting att prata om längre. Alla nära vänner är borta och jag kommer inte få några nya heller känns det som.

Toni tror inte jag bryr mig heller, det är väl klart att jag gör. Men vågar man knappt göra någonting för att allting man gör tydligen är fel, och man får skit för det lilla man gör så blir det ju till slut att man slutar göra någonting och slutar bry sig.

Vet inte om linnea har sagt något till henne, antagligen är det så.

Haha, jag är en sån tönt xD

Men det ser så otroligt coolt ut när man gör så här så jag var tvungen att lägga ut en bild på det xD

Japp, den blev klar för några dagar sen men jag har inte tänkt på att lägga upp den än xD

Den är lite... haha, när jag lägger upp den så här bredvid så är dom ju inte alls lika xD

Det var i alla fall den jag hade tänkt rita av från början, sen bestämde jag mig för att ändra trycket och ja... hm ._.

Kanske skulle gjort fler små vecka där uppe? Och det känns som att trycket failade lite också, smyckena också, glanset på hånet också, rosetten också, och där försökte jag faktiskt testa en ny teknik men det gick inget vidare det heller nej.

Till det positiva så blev jag riktigt nöjd med skorna, inte sulan kanske men resten :3

Känner mig duktig när jag fick till den ena rosetten på det viset som jag fick till den... eh, ja xD

Gillar strumpbyxorna också och hur jag fick till håret lite sådär rufsigt, det var nog det x3

Och ja, klänningen är från Angelic Prettys Dream sky collection :3

Det regnar, tycker egentligen det är bland det bästa och mysigaste när man är inomhus, och det är askul att springa omkring och fjanta utomhus när det regnar också ^^

Men jag är inte på humör för det. Jag vill måla med akvarell, men jag har ingen aning om vad jag ska måla, kanske borde kolla runt lite så jag blir lite insatt i det, kanske börja träna up mig med något grundläggande eller någonting?

Vidare jag har jättemånga halvklara designs på gSm, och jättemånga som jag har uppskissade men inte börjat göra något ordentligt med. Jag vill göra klart dom också och ja, renska och ta bort bland dom.

Och ja, för den delen, har gjort och laddat upp 64 designs, 64 på 1,5 år… och hälften har jag till och med gjort det senaste halvåret när jag har varit hemma från skolan xD

Jag vet inte, känns ibland som att jag inte har utvecklats så mycket… att det är lika dåligt som det var får ett år sen… men det är det ju inte, jag vet ju att det inte är det, bara några saker som att jag har lärt mig göra skor ordentligt, hår också, när jag gör randiga strumpbyxor så gör jag inte bara streck, jag svänger dom runt benet liksom, mina rosor ser faktiskt ut som rosor nu, även om dom inte är dom grannaste. Jag har börjat göra kjolar på ett annat och kanske bättre sätt, skuggar på ett annat och bättre sätt, jag kan göra hattar som ser vettiga ut, jag är mycket snabbare på att skugga, och sitter inte och tar pixel efter pixel som jag gjorde innan, så det måste väl betyda att jag har blivit bättre? Jag får till spets mycket bättre, och ja, egentligen allmänt bättre på allting.

Och det bästa är väl nästan att min kreativitet inte försvinner som den gör hos många andra efter hand som dom blir bättre på att designa.  Och det är väl för att jag ritar massor med kläder irl, har gjort det i flera år, kanske utvecklats någon sort säkerhet i min stil.

Hm, det var väl det, jag kommer inte riktigt på så mycket mer att säga om saken. Jag vill fortfarande bli mycket mycket bättre, men det kommer ju efter hand så ja :3

En person sa en gång att jag var dålig på att designa och inte hade någon variation, dock var hon skitsur på mig... men det kanske är så att när man är förbannad och inte tänker på vad man säger, det kanske är då man faktiskt kan lita på att personen säger vad den tycker? Annars är ju folk så otroligt rädda för att säga någonting som kan tas negativt, och visst när många är som dom är och inte kan ta någon kritik överhuvudtaget får då går dom och blir emo på att dom inte kan någonting och är helt värdelösa. Och det är ju inte så.

Visst, folks uppfattning om en själv grundar sig på respons från andra, men ändå måste man väl kunna se vad man är bra och inte bra på? Man har ju en hjärna att tänka själv med?

Aja, orkar inte babbla på i all oändlighet om det nu.

Tillbaka till hur jag designar… hm, ja… men ja, folk har ju olika uppfattning om allting, någon kan tycka något är jättebra och en annan kan tycka samma sak suger, men ändå vill man på något sätt ha ett allmänt genomsnitt som man kan jämföra sig med och veta ungefär var man ligger. Men det finns inte alltid det. Och många säger att något är bra fast det inte är det och så vidare. Så vem kan man egentligen lita på? Därför måste man själ veta om man tycker att man är bra och vad man duger till. Och man måste räkna med att man blir bättre efter hand, är man inte så bra just nu så kommer man bli mycket bättre med tiden bara man fortsätter träna. Och ja, det är uttjatat men det är ju faktiskt så.

Har jag något mer roligt att berätta?

Känner mig inte lika motiverad att träna idag… men jag gick ju precis upp så det kan ju vara därför. Får göra det senare ikväll ^^

Och jag skulle ju ha sand, får cykla och hämta det imorgonbitti när det inte är så många människor uppe cx Sen måste jag ju verkligen skynda mig med naglarna så jag hinner lägga upp bilden på gSm ^^

Måste fortsätta jobba med mina tidningar på gSm också, får se till att få det överstökat ><

Har varit vaken sen typ 5 igårkväll tror jag, det var då jag gick upp i alla fall.

Är så trött, vill bara gå och lägga mig D:

Känns inte riktigt som att jag kan lyssna på Border Daniel längre eller The Ark för den delen, Dom låtarna som jag lyssnade på när jag deppade över Linnea går inte att lyssna på längre, eller går och går men ja, mår väl smått dåligt av dom och är smått trött på dom tror jag, aja, det löser väl sig. Det är ju synd om man inte kan fortsätta lyssna på så bra musik.

Har duscha, wuhu! -.- Känner mig ändå lika äcklig.

Skulle hjälpa till att flytta några kalvar innan så jag har varit ute lite också, brabra.

Ska rönka som ja, det är inte ens en månad, ska bli kul att se hur det går och hur resultatet blir.

Men åh, kan jag inte ens stava till ”rönkas”?  Åh, skit samma, orkar inte bry mig.

Jag vet inte vad jag ska skriva mer. Har blivit sams med Toni igen tror jag, Linnea också… även om det är lite halvdant fortfarande. konstigt nog är det första gången jag blir riktigt sur på henne, eller ja, det har väl med andra att göra också. Får skriva någonting om det sen.

Funderar på att gå och lägga mig ändå, tar väl en eller två dagar till så har jag vänt rätt på dygnet igen.

Den här skrev jag någon dag efter att hon gjorde slut tror jag. Och nu vet jag ju att texten inte stämmer med verkligheten, jag vet inte ett skit om henne och texten visar det bara ännu bättre. Har hoppat över en stor del för att göra ett vettigare inägg där jag säger ungefär samma saker senare.

Jag vet inte, är för trött för att tänka ut och formulera någonting om den här texten. Men ja, den suger.

Jag minns att det gick lite sådär när vi mejlade på gSm, sen gick det hur bra som helst när vi började prata på Skype. Jag minns hur mycket du verkade tycka om Elin, det är därför jag har haft så svårt att släpp det. Och egentligen har jag kanske släppt det för länge sen men ändå fortsätter jag prata om det, och det borde jag inte. För det ger dig fel signaler. Jag tror inte att du är någon hora som går omkring och hoppar i säng med allt och alla. Det har jag aldrig trott. Jag är bara rädd att jag inte ska duga och du ska tröttna och hitta någon annan bättre.

Jag minns första gången vi pratade i telefon när du spikade upp tavlan med Lola, sen var det fritt fram att ringa och prata på Skype också.

Jag minns när vi satt uppe hela nättera och skrev och pratade, och hur glad jag var över att ha dig, och hur jag satt och grät och skakade och hyperventilerade, för att jag var glad, och ja, jag var väl rädd att jag skulle förlora dig också. För när man har något som är så viktigt och bra för en så är det väl inte heller kontigt att tänka hur hemskt det skulle vara om man förlorade det.

Jag minns när jag log i soffan i källaren när vi höll på och hur rädd jag var att någon skulle komma på oss.

Jag minns första gången vi camade på morgonen.

Jag minns när vi beställde tågbiljetter, och hur allting bara fuckade så vi fick göra om det. Jag minns hur du fick övertala mig och hur rädd jag var att du inte skulle tycka om mig eller allting skulle gå åt helvete. Och att jag inte vågade säga till mamma att jag ville åka och träffa dig, men till slut gjorde jag det, tack vare dig. Jag åkte tåg tack vare dig. Jag minns hur rädd jag var när jag började närma mig stationen och när jag gick av, och jag ringde dig och då kändes allt bra. Jag minns när du gick fram till mig och gav mig den längsta kram jag någonsin fått. Minns att du var precis som över internet och började skämta med en gång och det var inga problem att prata med dig, inte ens fast din pappa också var i bilen. Jag minns när vi gick upp på ditt rum, som faktiskt var mindre än jag hade trott. jag minns hur vi stod och kramades, och jag viste inte hur jag skulle göra, jag hade aldrig fått några riktiga kramar innan, bara såna där snabba. Och du kysste mig, min första kyss.  Minns när du visade mig marsvinsrummet. Jag minns när vi satt på din säng och du tog av bhn, och vi pratade om att det skulle vara akward. Vi la oss i din säng och tittade på tv, och du lutade huvudet not mig.

När vi slog upp hur man kysstes på UMO, när vi gjorde toast, när vi var ute och gick med Lola, och du höll mig i handen och kysste mig. När vi plockade gräs till marsvinen, när det kom en humla och du sprang bort och kurade ihop dig på marken, och jag sprang och drog ner dig och låg i gräset med dig. Minns när vi tungkysstes. minns hur jag tyckte bättre och bättre om att kyssa dig och röra vid dig, och hur säkrare det kändes, och hur du blev vackrare och vackrare, hur jag tyckte om dig mer och mer, hur jag kände mig säkrare med dig varje dag som gick. Hur jag fick ge marsvinen gräs och hur mycket långsammare jag var än du, och när jag gick tvätta och fylla på vattenflaskor.  Minns när vi delade glassar på gräset utanför affären. Minns när vi sprang omkring på lekplatsen, och hur glad du blev när jag vågade fråga om vi jag fick stanna en vecka till och det gick, hur ledsen, arg och besviken du blev när det inte gick för din mamma, hur du slängde mobilen i golvet när vi kom upp på ditt rum, hur du satt hopkurad med mig på bänken vid tåget. Jag minns den lilla apan jag fick av dig, jag har fortfarande kvar den, det är det bästa jag har fått.

Jag vet inte vad jag ska göra utan dig, du är den bästa att prata med, du tar hand om mig och accepterar mig som ingen annan gjort, du har fått mig att fatta att folk faktiskt kan tycka om mig fast jag ser ut som jag gör. Jag sa det då och jag säger det nu också, jag vågar aldrig ta på någon, håller alltid avstånd från alla, vågar inte ens sitta för nära dom i soffan i skolan, men dig vågar jag göra allt med, dig vågar jag sitta nära och gå nära, vågar släppa dig ända in. Ingen annan vågar jag det med, det är inte säkert att jag kommer våga det med någon annan heller. Inte Paow, inte Ellen inte Molly inte någon. Du är den ända jag har träffat irl, kanske den ända jag kommer att träffa också, som jag vill ha att göra med. Som jag är så trygg och säker med.

Och ja, jag litar på dig, varför skulle jag annars åka hela vägen up till dig, och göra allt som vi gjorde? Det är inte dig jag tvivlar på, det är mig själv, jag känner mig bara värdelös hela tiden. Och du vet hur det är, det är inte så lätt att komma ifrån. Och jag vet att jag måste lära mig att kontrollera min svartsjuka, det är inte heller så lätt. Och jag gnäller fast jag har bra chanser att bara göra något åt mina problem.

Jag vet inte hur jag ska göra om jag aldrig mer får vara ihop med dig, aldrig mer får åka upp till dig och möta dig på stationen, aldrig mer får sova i din säng med dig bredvid mig, gå ut med Lola, kyssa dig, hålla dig i handen, aldrig mer få krama dig eller se dig i ögonen. Allt som vi gjorde när jag var hos dig. Det får bara inte ta slut nu. Du är så mycket för mig, mer än någon annan. Jag gör vad som helst för dig, jag vet inte vad jag ska göra, om jag ska visa att jag kan ändra på mig, att jag kan sluta gnälla och göra någonting åt saken, jag vet inte om det skulle hjälpa?  Jag kan bara inte glömma allt vi gjort tillsammans. Det går inte.

Jag sparade klubborna jag fick av pappa, jag ville ta med och dela dom med dig, jag hade redan tänkt ut exakt vad jag skulle köpa till dig på marknaden, jag hade sett fram emot att sy till dig till modevisningen, och få visa vilken fin flickvän jag har, hade velat att du kom hit i sommar så alla fick träffa dig, och jag fick komma ut på riktigt med att vara homosexuell. Hade velat göra rödvinbärssaft med dig. Hade velat förlova mig och gifta mig och skaffa hus och barn med dig.

Och jag har aldrig på allvar sagt att jag vill gifta mig med någon, jag har alltid sagt att jag inte ska gifta mig punkt slut, men med dig är jag seriös, jag vill verkligen.

Dosti säger att jag inte kan förändras, men du har redan förändrats så mycket med mig, varför skulle du inte kunna förändra mig ännu mer?

Jag har behandlat dig hemskt, jag har sagt så mycket, jag har ignorerat dig när du har ringt och smsat och försökt lösa det, och varför jag gjorde det är väl egentligen skit samma. Jag har fått dig att skära dig, jag har sagt att du inte kommer stå ut med mig, och det är just därför, därför jag har haft den inställningen som du inte har stått ut. Jag har sagt att jag vill göra slut, men det har aldrig varit på allvar, jag skulle aldrig kunna göra slut med dig. Aldrig.

Det här skrev jag mitt under när du sa att du skulle tänka ut hur du ville ha det:

Jag vet inte om det hjälper, jag vet inte om du tar det som ännu mer dumt, tomt, prat. Men det gick upp för mig hur mycket du försöker, hur mycket du lider för min skull. Och att jag faktiskt kan förlora dig, och aldrig mer åka upp till dig, aldrig mer få träffa dig, se dig i ögonen, bara få vara nära dig.

Det går inte, det finns ingen annan som du, så enkelt är det. Och ger du mig en chans till så ska det gå, jag ska göra allt jag kan. Jag vill flytta ihop med dig, hjälpa dig med din behandling, skaffa barn med dig. Jag gör vad som helt för att det ska bli så. Från och med nu.

Du har gjort allt för att visa att du älskar mig mer än någon annan...

Jag beundrar dig så mycket, du har så fina marsvin och älskar dom så mycket, du mår så dåligt och ändå tar du hand om dom, lägger ner allt jobb och tid som behövs för dom. Du mår som du mår och har dom problemen som du har och har varit med om allt som du har varit med om och ändå är du så underbar mot mig, ändå behandlar du mig bättre än någon annan, har så mycket tålamod och tid med mig och lär mig allt du kan. Du är så bra på datorer också, mycket bättre än vad jag är, mycket bättre än många andra också. Och du har alltid bra saker att säga, även om du inte tycker det själv så tycker jag det, varför skulle jag annars vilja vara ihop med dig och varför skulle jag annars komma till dig om det är något? Du är så mogen och du förstår mig som ingen annan gör, du fattar att man inte kan gå skolan om man inte mår psykiskt bra, du fattar att man behöver hjälp då. Du vet inte hur otroligt skönt det är att ha någon som fattar sånt och inte bara säger att man ska rycka upp sig när det inte är så lätt. Det är otroligt mycket mer som jag inte riktigt kan sätta fingret på eller säga med ord... men jag vill bara att du förstår att du är bra, verkligen, inte det minsta värdelös, och jag älskar dig från djupet av mitt hjärta, med hela min själ, hela mitt väsen.

Du skrev så här på din goblogg:

Hur vet man att någon verkligen menar det dom säger? Jag menar, hur vet man att personen är ärlig och menar det från djupet av sitt hjärta? För jag är livrädd att du ska lämna mig. Jag bara väntar på att du ska komma med en ursäkt och säga att det inte fungerar och lämna mig. Lämna mig helt ensam. Jag vill inte bli lämnad helt ensam. Känslan att bli lämnad är fruktansvärd. För förta gången på många år så vill jag gå ur sängen på morgonen. Jag vill ta min medicin. Jag vill sova på nätterna. Jag vill faktiskt leva. Jag lever för dig. Om du någonsin skulle misstro att jag älskar dig. Så vet jag inte vad jag skulle göra. Du betyder allt för mig. Och jag kommer alltid älska dig. Även om du nu skulle lämna mig. Så skulle jag aldrig glömma dig. För du är världens mest underbara person. Jag vill lägga mig bredvid dig. Jag vill leva mitt liv med dig. Du är verkligen mitt liv. Du kommer aldrig förstå hur mycket jag älskar dig. Jag älskar dig. Jag älskar dig verkligen otroligt mycket. Du är min mat, min sol, min sömn. Du är mitt ALLT.

Precis så känner jag också, du är mitt allt, och jag vet inte hur jag ska göra utan dig, och på riktigt nu, jag vill ändra mig så det ska kunna bli vi igen, du gör mig lycklig och jag vill göra dig lycklig, jag vill leva mitt liv med dig.

Jag var också livrädd för att du rätt vad det var inte skulle orka med mig och göra slut, eller var jag det? Innerst inne, under allt ytligt gnäll och svartsjuka är jag kanske helt säkert på att du älskar mig, och helt säker på att allt du sagt och helt trygg med dig, varför skulle jag annars åka tåg till dig som jag är så rädd för, varför skulle jag gå omkring naken med dig?

Jag vet inte om det är det budskapet du vill få fram till mig, att sluta gnälla om småsaker för folk orkar inte med det till slutar att sluta tvivla när det inte finns något att tvivla på eller något att hata sig själv för? När det bara är en själv som ser felen så existerar dom egentligen inte.  Och vilket som så borde jag vara glad att jag har det så bra som jag har det. Och dom problem jag har kan jag göra mycket åt själv.

Och jag förstår vad du menar, jag oroar mig också hela tiden, och när du hade din dåliga dag innan och kände dig så värdelös, det var verkligen hemskt, för jag kunde inte göra något, jag kunde inte krama dig och säga att jag älskar dig och det inte är något fel på dig. Jag vet inte hur det är för dig men för mig är det en helt annan sak att göra det irl än att säger det över telefon. Och jag vet att jag är värdelös på att prata i telefon, jag ska bättra mig på det också.

Det här är någonting jag skrev till Linnea innan, för några veckor sen innan jag träffade henne irl, men det blev aldrig klart så hon fick aldrig läsa det. Jag vet inte om det hade gjort någon skillnad, ifall... ja, om hon hade förstått sig på mig bättre då eller kunnat skälla ut mig när jag började gå över gränsen, eller sluppit behövt känna sig utnyttjad och kontrollerad av mig… jag vet inte.

Jag älskar dig mer än jag har älskat någon annan hittills i mitt liv. Det finns inget som är fel med dig någonstans att du ibland gör eller säger saker som jag inte tål, det gör ju jag också. Alla gör det. Man blir ingen sämre människa för det.

Och nu låter det bara som att jag ska ursäkta mig själv med det är inte meningen. Jag vet att jag har sagt jag gjort dumma saker riktigt dumma saker. Och jag är leden för det. Jag tänker inte. Jag vet. Och jag minns inget heller. Jag minns inte ens saker som jag gjorde för 5 minuter sen. All skit jag gjort mot dig kommer att sitta kvar hos mig resten av livet. Jag kommer alltid må mer eller mindre dåligt för det. Så du ska inte tro att jag är helt opåverkad och bara lullar vidare.

Du kan inte sluta med tumblr, marsvinen, att prata och umgås med folk eller någonting annat för min skull. DÅ kommer jag att göra slut.

Jag vet, jag är otroligt känslig, svartsjuk paranoid och allting. Jag vet inte vad jag ska göra åt det. Jag kan inte göra mer än att låta bli att säga någonting men vad hjälper det? Och du ska inte heller behöva anpassa dig så himla mycket efter mig. Ingen ska behöva det. Jag kan inte leva i min lilla bubbla där allting kretsar kring mig och jag alltid är viktigast för alla och om det är något ska alla komma och gulla med mig. Det funkar inte så. Men annars kommer jag att bli likgiltig för dig också och då kan vi lika gärna göra slut. Men jag vet ju inte heller om det blir annorlunda när vi träffas irl jag kanske kan hantera allting bättre om jag får träffa dig på riktigt. Jag vet inte alls.

Och jag vet inte. Dom kanske kan komma på vad det är för fel på mig på utredning, om det ens är något fel på mig.

Och ja, jag litar på dig, jag skulle ge min lösen till min modell och jag skulle bara vara naken inför dig. Ingen annan på jorden får se mig naken. Men saker som att du verkligen skulle tycka om mig, sådana saker har jag svårt för, hur bra och tydligt du än visar att du gör det. Och jag tror inte heller det finns mycket du kan göra åt det.

Jag vet att du tycker om att hålla på med tumblr, att du tycker dom är snyggare och bättre och allting än mig. Det gör inget, det är ju så. Men säg det inte högt, diskutera det inte med mig, det är som att få det slängt i ansiktet och det klarar jag inte.

Du vet att jag inte har någon som helst koll på vad jag säger och gör, men jag vet att du inte tycker om att jag pratar om Molly, och jag försöker att inte göra det. Men jag vet inte hur bra jag lyckas. Jag hoppas bara att du säger till. Direkt. Även om du känner dig dum eller om jag bord fatta själv men inte gör det så måste du säga till okej?

Och ja visst, har du problem med något eller någon och vill prata och så får du det, vad det än gäller. Vad skulle jag vara för flickvän annars?

Jag vet inte... jag har försökt så mycket det senaste halvåret, mest med den jag borde ha försökt minst med. Den jag borde ha lämnat med en gång.

Du skulle bara veta, hur mycket jag har gråtit och skrivit och allting. Hon är nog den som har förstört mig mest i alla fall när det gäller med flickvänner.

Sen Molly och Sakuran, efter henne var dom två hela min värld, men det gick åt helvete där också. Men det var mitt fel, det var verkligen det. Det är något som är riktigt fel med mig. I alla fall det var då jag slutade bry mig, slutade engagera mig, bara blev likgiltig om det hände något. Det är därför jag inte verkar bry mig nu heller.

Jag har aldrig varit ihop med någon, knappt haft några vänner heller, så jag vet inte hur man hanterar någonting och... ja, jag vet inte vad jag ska fortsätta på, men du fattar att allt som har med det att göra inte är så lätt.

Jag skäms ofta, över det jag gör och säger, och gnäller över, skäms över hur jag ser ut, hur jag pratar, min dialekt, och i princip allt som har någon koppling till mig. Jag tror inte det finns mycket du kan göra åt det. Så… vill jag inte cama eller prata så är det antagligen därför. Även om jag fortfaraden vill prata med dig och ha din uppmärksamhet. Jag skäms över att gnälla om saker, för jag vet att du har det mycket värre och att jag egentligen har inget att gnälla över.

Och jag vill kunna trösta och säga bra saker när det är något. Men det kan jag ju inte, vågar inte och känns som at jag bara säger fel saker och gör dig irriterad.

Men vissa saker från texten vet jag ju att dom inte är sanna, inte nu längre i alla fall, och jag låter inte som jag menar det, jag låter bara cynisk och högfärdig… men jag är väl cynisk också.

Och… jag vet inte, jag sitter kanske mest och gnäller och skyller ifrån mig? Det sättet jag har skrivit på det senaste året kanske inte funkar längre, jag måste hitta ett annat sätt att utrycka mig på.

Sen är det ju det att hon faktiskt har kunnat göra något åt saker och ting, jag fattar ju bättre att jag inte behöver skämmas över mig själv, eller ja, inte fattar, har känt att jag duger som jag är, och jag har fattat hur jag behöver ändra på mig för att inte bli jobbig eller få folk att bli irriterad eller störa sig på mig. Lite mer än innan i alla fall.

Mm… jag vet inte.

För att lära sig någonting, för att läka, för att komma över någonting, får att trotsa sina rädslor, för att utvecklas och förändras ska man inte utsätta sig för någonting tills man vill ta livet av sig, man ska inte pressas till någonting, man ska få ta sin tid, det ska gå successivt, långsamt, kanske över flera år, men ska få ta den tid man behöver. Att få saker upptryckta i ansiktet eller tvingas till saker gör det bara värre. Eller ger kortvariga effekter. Man ska själv få bearbeta det i sin takt hur man vill, hur länge man vill, när tiden kommer då man känner sig redo.

Satt uppe störta delen av natten och gjort klart min lillasysters lösnaglar som hon ska ha på avslutningsbalen^^

Haha, failade på 5st naglar så jag fick göra om dom, vilket slöseri med material ._.

Fast en av dom misslyckade blev bra ändå, men passade bara inte temat ^^

Och för skojskull sorterade jag mina nagellack efter färg och la ut och tog kort på xD

Haha, känner mig som ett riktigt proffs nu när jag har en miljon av varje färg xD

Har runt 80st, tappade räkningen hela tiden men det var däromkring i alla fall xD

Sen är det en tävling på gSm där man ska göra sommarnaglar, ta kort på och lägga upp bidraget där :3 Och ifall någon från gSm skulle kolla här och sno min idé så är det väl bäst att vänta med att lägga upp bidraget ett tag till xD

Var på marknad i fredags, hm, ja, jag vet inte riktigt vad jag ska säga om det, han som brukar vara där och gör så otroligt fina saker med ståltråd var inte där, det var lite synd… fast på andra sidan hade jag inget behov av att köpa från honom den här gången men ändå :c

Och nej, jag orkar inte gå upp och rota fram ett halsband som jag köpt av honom och ta kort på och lägga up här xD

Och eftersom kameran är lite halvdålig så kommer man väl inte se halsbandet ordentligt heller. Kanske var bra ändå… eller ja… hade ju tänkt köpa ett halsband till Linnea om vi fortfarande var ihop men nu blev ju inget av så ja.

Hade nog inte hämtat mig från att Linnea gjorde slut heller, ändå gången vi äter munkar på året är när det är marknad, men det var inte gott med munkar, fast jag brukar tycka det är något av det godast som finns ._.

Jag funderade på att köpa lite stenar också och se om dom kan hjälpa, men jag känner ju inte av någonting så det känns rätt meningslöst ._.

Jag köpte nagellack också 8D

För typ 300-400kr ._. fick till och med några gratis bara för att jag köpte så många xD

Brukar alltid få det xD

Jag måste var värst på hela marknaden till att köpa nagellack xD

Det var i alla fall 5 cracknagellack

Några nagellack med glitter i, tänkte att det kanske skulle vara bra att ha, men jag ångrar mig nog, bättre att bara blanda glitter i topcoaten ._.

Och så några vanliga, den ena av dom blåa i mitten är egentligen lila ._.

Ångrar lite av det jag köpte här också, behövde ingen grön eller mörkblå, den mörkblåa var så genomskinlig ändå så ._.

Tror inte jag behövde den gula heller.

Och så penslar, har inte prova dom än så vi får väl se om dom var bra eller inte senare.

Små pärlor, 10kr påsen, väldigt billigt så det kändes lite tvunget att köpa xD

Inte för att jag vet vad jag ska med dom till... och inte för att man kan göra något ordentligt med bara en påse av varje färg men ja, vi får se vad jag hittar på :3

Och ett Iphoneskal, ska dekorera det när jag får tid och sälja på Tradera hade jag tänkt, eller ifall någon hör av sig här och vill få det skräddarsytt så kan jag fixa det den här veckan :3

Jag vet inte riktigt… det känns inte bra.

Vi kollade klart på GTO (Great Teacher Onizuka) idag, och ja, det känns alltid lika sorgligt när en anime tar slut, det är lite som när ett förhållande tar slut eller någon dör ifrån en, fast så klart inte alls lika farligt. Och som att en period i livet är slut, en period som man blir påmind om varje gång man hör en låt som dom har haft med i animen. Och jag vet inte hur längre vi har kollat på den, känns som att vi har hållit på sen i vintras men så längre är det nog inte ._.

Och vi kan ju kolla på den igen om vi vill, men ja, man orkar inte lägga er tiden på det, det är så med allt, har man sett en film en gång, läst en bok en gång, och så vidare så brukar man aldrig se eller läsa den igen. Visst filmer kanske men inte böcker, inte jag i alla fall, och inte många andra heller.

Och livet är ju så, det finns olika perioder i livet när man går igenom olika saker, tänker på olika sätt, mår på olika sätt, lyssnar på olika låtar, ser på olika filmer, går i olika skolklasser, ser olika ut och så vidare. Perioderna varar ju olika länge också, vissa bara några dagar och vissa flera månader eller till och med år.  Och en period kommer aldrig komma tillbaka.

Och så fort man kommer i kontakt med någonting om har med den perioden att göra så påminns man om det, och känner precis som man gjorde då. Även om det är en period man helst inte vill bli påmind om så känns det ändå sorgligt att den är över och inte kommer tillbaka när man bli påmind om den.

Och om man ska gå in på det också, hur lång tid livet ändå är, hur mycket man kan göra och åstadkomma på det.

Hur mycket man kan lära sig under ett helt liv, men som man pressar ihop till några år i skolan.  Och för den delen, man hinner ändå lära sig otroligt mycket under den tiden fast man inte går i skolan och lär sig dygnet runt.

De säger väl också att den bästa tiden i ens liv saka vara mellan typ 15-25 eller typ 18-28… eller något ._. Alltså måste man ta vara på och utnyttja den tiden så mycket som möjligt, och kan inte skjuta upp saker.

Och ja, nu syftar jag på mig själv ._. Har varit besatt av att gå ner i vikt i 6 år. 6 år! Hade man bara tagit tag i det så hade man ju gått ner vad man ska flera gånger om vid det här laget, varför kan jag inte bara ta tag i det? Jag håller hela mitt liv på det, och låter det vara ett hinder och låter mig nervärderas av det, och låter det förstöra allting. Och hade jag inte låtit det bli så här… ja, jag orkar inte ens resonera i det nu. Men det är idiotiskt.

Tillbaka till vad det var som inte kändes bra, jag minns inte riktigt vad det var, det är väl lite att jag mestadels har suttit uppe med Linnea hela natten så länge jag har känt henne, och att det bara skulle påminna om när jag var med henne om jag fortsätter sitta uppe på nätterna nu, men det gör det väl inte? Och det är ju faktiskt det ända också, jag äter inte toast, sitter inte i samma soffa, har inte datorn på bordet, pratar inte med henne, designar inte, och ja.

Och jag blir faktiskt inte påmind om henne, inte mycket i alla fall.

Och jag vet inte, vill inte vara uppe helt själv antar jag, innan ville man ju det, men nu vill man faktiskt ha sällskap, vet inte riktigt varför, om det bara är för att jag inte har någon speciell att prata med? Åh, jag vet inte, är trött och vill sova nu, orkar inte tänka mer ._.

Och jag har suttit och bitit sönder läppen totalt igen, fuck -.-

Idag fyller Tyra år c:

Önskar jag hade fixat någonting till henne, dom firar inte i hennes familj så det känns lite ja :c

Men jag vet inte vad hon vill ha eller någonting ._.

Har inga gp och hon önskar sig inte så mycket från affärerna så det är rätt värdelöst… hon har redan fått en design till förra gången hon fylla år även om den blev klar ett halvår för sent. Eh… borde skriva klart hennes text också, det är väl det jag får göra idag, hon borde ha fått den för länge sen den också... fattar inte varför jag ska vara så jävla seg med allting  -.-

Ah, vet inte vad mer jag ska säga, måste tvätta också nu när det är fint väder så man kan hänga ut den och måste ut och gå, får göra det nu.