naostyle

Jag vill inte. Jag vill inte göra som jag gör. Jag vill inte sitta framför datorn hela tiden. Jag vill inte äta hela tiden. Jag vill inte ringa och handla upp alla mina pengar på skit. Jag vill inte. Jag vill äta det jag ska och så mycket jag ska. Jag vill ut och springa, träna motionera, blir smal, vara bland dom bästa i klassen i idrotten. Jag vill spara på pengarna och hålla mobilräkningen på 200kr. Jag vill städa och pyssla och rita och göra allt man inte kan göra vid datorn. Jag vill jobba och tjäna pengar. Operera allt som är fel på mig. Se bra ut. Sminka mig. Klä mig fint. Styla håret. Pierca mig. Prestera inom alla tänkbara områden. Vara perfekt och oklanderlig.  Vill kunna sluta skämmas över mig själv. Sluta vara rädd för vad andra ska tycka om allt jag gör. Sluta att alltid tycka att allt jag gör är fel. 

Naturligtvis kan jag inte låta bli att glo runt på allt du gjort på gsm. Naturligtvis. Naturligtvis. Naturligtvis. Naturligtvis ska jag få veta hur dålig jag är på något och hur bra allt och alla andra är. Jag vet inte riktigt om det bara är det negativa som är det hemska eller om det är just för att det kommer från dig. Men jag behöver inte ta åt mig. Jag vet att jag inte behöver ta åt mig mer av dig. Jag vet vad jag gjort för fel och det ska inte hända igen, det ska jag vänja mig av med. Men att jag inte var bra på att kyssas eller någonting behöver jag inte bry mig om, ingen är bra utan erfarenhet, utan att ha gjort det innan och tränat. När det inte ens finns något intresse för det. Nej. Du var inte heller bra. Du sög. Jag hade lika gärna kunnat hångla med en manet. Det är patetiskt av mig att ta åt mig.

Men det som är bra med det här är att jag nu vet att jag fortfarande inte ska kontakta dig. När det känns såhär. Antagligen ska jag aldrig ta kontakt med dig igen. 

Jordens undergång, ja, det är nu allt ska hända. Jag känner att det har hypats mer om att det verkligen kommer att hända någonting nu än alla andra gånger. Borde inte det betyda något? Och tänket att det aldrig händer mig, det skrämmer mig också, bara för att ingen tror att det kommer att hända någonting, bara för att vi har det så bra. Men det hindrar det ju faktiskt inte från att hända något, det har hänt många personer hemska saker fast dom inte trodde att det skulle hända dom något.

Ja, jag vet inte riktigt mer vad jag ska säga, att jag är rädd för vad som kommer hända, rädd för att inte kunna träffa Robin eller vara inne på gsm mer, att inte kunna lyssna på mer musik eller titta på tv eller att min livsstandard på något annat sätt ska ändras eller försämras. Hade inte hela mitt sociala nätverk och det mesta jag tycker om och tycker är kul varit över Internet tror jag inte att jag hade brytt mig så mycket. Det är väl bara att hålla tummarna och hoppas att det inte ska hända något.